Tisdag, tjugo i fem

Jag är trött och har ätit glass. Har varit och lagat en tand. Nu ska jag hem till mina föräldrar och vattna deras blommor.

Pirate Bay, nedladdning, etcetera

Tack alla ni som skriver och tar avstånd från illegal nedladdning. Ni formulerar argumenten bättre än jag.

Twitter-style

Paper work, paper work, paper work. It never ends...

Midsommar, in short

Lunch: Matjesill, gräddfil, gräslök, potatis, bröd och smör, öl, vitt vin. Kaffe. På krogen Zum Franziskaner med Rob, Annie, Helena, Birgitta och Sven.

Middag: All ovan nämnd mat plus ett sjuhelvetes smörgåsbord med allt tänkbart. Och rött vin, Bacardi Breezer (what can I say, I'm a classy guy), och kopiösa mänger Skåne Akvavit och Hallands Fläder. Jag fick ansvaret att ange ton inför varje fyllevisa. Levererade med pondus. Ösregn på ett landställe i Ösmo, nära Nynäshamn. Salsadans. Fick en lektion av Helena som tyckte att jag hade rytmen i mig. Återstår bara att hitta tekniken.

Thursday, American Psycho-style

Freddie kom hem till mig i förrgår, dan före midsommar, och jag serverade gravad lax med en italienskt influerad tomatsallad. Vi drack vitt vin. Camembert. Kaffe med kaka. Inget dessetvin, för det tyckte jag var homosexuellt. Klassisk musik.

"Såhär mycket har jag aldrig ansträngt för en brud," sa jag.

"Se det hela som övning," svarade Fredrik.

"Okay, får jag öva på dig i bingen sen då?" replikerade jag och skrattade högt så att det ekade och Freddie skrattade nervöst, inte helt omedveten om vilket nutcase jag är....

Vi pratade om målarna Van Gogh, Matisse, Picasso och Auguste Renoir och hans lika begåvade son Jean Renoir, filmregissör, och författaren Stendahl och kompositörerna Mozart, Vivaldi, Stravinsky, Grieg och Pärt.

Vinet vi drack var en Chardonnay, en liten skönhetsfläck måste jag erkänna, men det var Freddie som hade tagit med sig den så jag tog detaljen med en klackspark.

Vi avslutade kvällen med att recitera ur Björn Ranelid-romaner för varandra, ackompanjerade av Bachs Goldberg-variationer, framförda av Glenn Gould, vem annars.

De tre svenska alfabetsmedlemmarna existerar inte

The Playboy var lonely and depressed och ville komma i kontakt med mig och jag rescuade honom med mina snuskstories. Han blev klart gladare.

Nu är jag bitter

Eva-Lotta ringde precis och berättade att Se&Hör betalar 25.000 för skvallertips som leder till artiklar. Jag hade en riktig insider om Amelia Adamo som jag hade kunnat sälja, tre veckor innan all the shit broke loose. Där får man för integritet. Jag borde ha cashat in.

Detta jobb...

...suger kacka. Jag drar nu. Till Nangilima...

Ännu en "arbetsvecka" är förbi

Var hemma hos far och mor och fick värsta grymma regnstället i present. Sen gick jag ut på stan med presenten i en påse och så började det att pissa ned som aldrig för. Vet inte riktigt hur jag bör tolka det.

Min huvudrepertoar om jag anställs som barpianist

In a Sentimental Mood
The Peacocks
Moon River
The Look of Love
Alfie
You've Changed
The Girl From Ipanema
Laura
Agua De Beber
Lush Life
Blackbird
Just the Way You Are
A Child is Born
My Foolish Heart
Autumn Leaves

Plus typ alla låtar Prince har skrivit.

Serenade for the renegade

För mycket funderingar. Så jag kopplade upp mig på Spotify men de hade inte mitt favorit-stycke av Esbjörn. Lyckligtvis så kom YouTube to my rescue:

http://www.youtube.com/watch?v=nzuRKN0ALws

Lite Radiohead-inspirerat nästan. Love it. Det finns många duktiga jazzmusiker i Sverige men ingen kan skriva låtar som Esbjörn kunde. Fucking genius.

Back to square one

Hej alla Broke Stringer-läsare och linjemuppar!

Here's what's in the news.

Jag hade reunion med the Playboy igår och jag hade självklart inte karaktär nog att avbryta drickandet i tid. Så jag är rätt seg idag. Det har blivit lite för mycket alkohol de senaste veckorna. I söndags var jag hemma hos Tobbe och såg den omtalade nya dokumentären om Mike Tyson och det fanns hur mycket Sambuca som helst och ni fattar nog hur det slutade. Det har varit ett par sådana tillfällen nu då det liksom inte funnits någon sorg att dränka men jag har varit uttråkad och dränkt tristessen.

I förrgår kukpiskade jag engelsmannen i tennis, 6-2 6-2 6-0. Det var ett tag sedan jag riktigt bitchbashade sönder imperialisten, så det var ett kärt återseende. Jag hade en sån där tennisdag då jag hade kunnat klå Federer med bakbundna ögon.

http://www.1000apor.se/ har skändat Alfons Åberg, jag tyckte det var kul fast Alfons är den enda barnbok som jag haft emotionella ties till.

Ikväll spelar Sverige mot Malta och jag kommer att sitta på mitt lökjobb och bevaka fanskapet. Eftersom vi spelade så dåligt mot Danmark så tippar jag att vi får till en slitseger med typ 2-1 som sitter långt inne och så kan alla klaga på Zlatan igen eftersom alla hatar Zlatan så fort han har inte gör ett avgörande klacksparksmål för Sverige.

Vi hörs mina små bullfittor!

Go Magnum

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2973007.svd

Han är ingen större skribent, men jag tycker han redogör för det hela ganska bra. Fuck Piratpartiet!

Procrastination

Jag skolkade från jobbet och satte mig återigen på min lokala bodega. En av ägarna sade: "Du aldrig jobba. Bara tennis och runka" med latino-brytning. Snubben har ingen egentlig inblick i hur mina dagar ser ut, men det var ju inte direkt en osanning han fick ur sig. Tennis och runka combined har stått för fler timmar än arbetet den senaste månaden.

Såg Serena Williams torska. Gick in på jobbet men blev uttråkad så jag gick ut och fikade. Kom tillbaka och försökte skriva lite men jag blev distraherad av www.1000apor.se som jag inte besökt på flera månader. Skrattade åt de senaste Marcus Birro-elakheterna. Gjorde en toalettpaus. Fikade igen. You get the picture.

Dagen därpå

Sov kort men intensivt, tryckte i mig ett sömnpiller i natt och det hjälpte. Spelade som en häströv på squashbanan mot Natanael, men det berodde inte på gårdagens intag utan på bristande motivation. Squash känns mindre kul, skulle helst gå över helt till tennis men det är omständligare att få till och framförallt dyrare.

Åt lunch med David, en gammal polare som jag inte hade sett på säkert fem-sex år. Han hade klippt sig och skaffat jobb och sambo och barn och verkade nöjd med det. Kan inte påstå att vi bondade direkt, men det är en trevlig kille.

Sitter på mitt lökjobb och ska skriva lite nu.

Ångestmonolog

Efter tennisen gick jag till Tennstopet med min ångest och glufsade i mig Wallenbergare och drack två öl och en Sambuca. Jag var skyldig. Jag var dekadent. Maten kostade 230 kronor men jag bara tryckte i mig den som om jag aldrig hade sett mat, barbariskt som gud vet vad. Kände mig som en gris.

The Playboy kunde inte komma förbi för han var på gaymiddag. Eva-Lotta hade intimt umgänge med Linda och alla mina andra polare dissade mig förstås. Men det är lugnt. Jag fick tillfälle att reflektera över detta liv som är mitt och allt jag borde ha gjort och vad jag fortfarande bör göra.

Mycket att tänka på, många möjligheter still. Jag har ångest och vet inte om jag borde exponera den här. Jag kanske inte borde exponera den alls, jag kanske borde bita ihop som en karl och bara köra på som de flesta gör.

Jag lyssnar på Esbjörn Svensson via Spotify och blir tårögd. En större musiker har Sverige aldrig producerat. Jag träffade honom ett par gånger, bland annat back in 1997 då han spelade med sin trio på Stadsteaterns bar. Trevlig kille. Jag borde ha pratat mer med honom.

Anyway, detta är lösryckta tankar på fyllan. Så det blir inte mer strukturerat ikväll, sorry.

Söderling möter Gonzalez på fredag och där tar det stopp för svensken, tror jag. Later, motherfuckers.

Mitt liv når nya slackernivåer

Jag vaknade och det var tisdag och regn. Jag hade kunnat använda dagen till att städa, planera min sommar, ringa ett tiotal telefonsamtal i amerikansk "pro-active"-anda.

Men det verkade inget kul så jag gick ner till mitt lokala bageri och köpte ett par wienerbröd, och gick sedan till min lokala bodega. De två ägarna där ägnar större delen av dagarna åt att titta på brudar och sport, och det kändes som en sysselsättning jag kunde trivas med.

Så det blev kaffe med wienerbröd latino-style framför Eurosport och vi såg Robin Söderling kukpiska sönder Nikolay Davydenko i Paris. Tre raka set. Han möter Murray eller Gonzalez härnäst.

Väl hemma konstaterar jag att halva dagen har gått. Klockan sju spelar jag tennis. Life is good, I guess.

Måndag

Var på Dramaten och såg ett franskt gästspel, en kvinna framförde en monolog baserad på Marguerite Duras "La douleur" (antar att den heter "Smärtan" på svenska). Jag gäspade mig igenom större delen av föreställningen. Jag är inte tillräckligt kulturell, helt enkelt.

Väl hemma inser jag att även jag är Spotify-tönt.

Imorgon lirar Söderling mot Davydenko i Franska Öppna. Söderling, som jag har sågat mer än någon annan tennisspelare, har ju tagit Paris med storm och klådde Nadal i söndags. I wish you the best of luck, Robin.

Det första inlägget jag gjorde på denna blogg, september 2007 tror jag att det var, var en krönika där jag dissade Robin ganska utförligt. Jag lade ut den här på bloggen för att varken DN eller SvD ville veta av den.

På det stora hela står jag faktiskt fortfarande för det jag skrev i krönikan. Återstår att se hur rätt eller fel jag hade då. Blir snubben fransk mästare???? I don't think so...