Önskar att jag bara kunde gå upp på scen och riva av "The Beautiful Ones" och få allt återställt. Men livet är inte så enkelt.

I am the broke stringer....

...verkade alla tro idag.

They're not far from the truth, but anyway. Idag torsdag den tolfte november hade jag en riktig freeloading-dag utan att behöva insistera.

Det började med att mister Markus, alias the Playboy, ringde mig precis när jag skulle in i duschen. Han var i mina kvarter och tog ett frukostfika-initiativ och jag är ju inte den som bangar så jag mötte upp honom på mitt lokala café, som vi kan kalla för Diamanten. The Playboy bjöd mig på cappucino och croissant.

Sen lökade jag bort ett par timmar på mitt jobb och när det var lunchdags gick jag och Oz, som jag brukar kukfäktas med i tennis, tillbaka till Diamanten och Oz bjöd mig på pasta. Han var visserligen skyldig mig en lunch sen tidigare.

Sen följde några timmar till på jobbet, och sen nån timma efter att jag kommit hem tittade Dan förbi med den största kebabrullen jag någonsin sett, den var stor nog för två. Så han delade den broderligt med mig.

Min tur tog aldrig slut. Gick ner till en av mina lokala barer och Calle, mannen med flest vuxenpoäng i min vänkrets, var chevaleresk och plockade upp notan och bjöd på all bira!

Vi omlokaliserade till ett annat hak där jag känner ägarna och där slapp vi betala. God damn it was a good day!

Great artists steal

Ge mig arsenik
Denna arbetsplats är full av töntar och tragik

Hej mina små bullfittor!

Söndag kväll lyckas jag med konststycket att gå rakt in i nån slags trafikskylt som var placerad nära bankomaten. Jag blödde som fan i pannan och när jag väl var hemma hade jag ingen Sambuca att dricka eller hälla på såret. Fick tvätta med tvål och vatten, vilket inte kändes så Hemingway-ish.

Folk på jobbet tror att jag hamnade i slagsmål, antar att min enorma machoutsrålning bidrar till det.

Jag tänker inte krossa deras illusioner.

Lite till om Agassi

Efter att ha läst ett par artiklar på nätet om Agassi och metamfetamin-användandet kanske jag måste erkänna mig ha haft fel. Det verkar råda konsensus om att metamfetamin inte är "performance-enhancing" för en tennisspelare. Och jag är ju inte läkare eller kemist eller molekylärbiolog, jag är en simpel journalist som tror mig veta lite om mycket.

Ett litet tillägg i sammanhanget trots allt - kan inte metamfetamin ha hjälpt Agassi att komma ner i matchvikt? Snubben hade ju trots allt lite problem med vikten under karriären. Kan drogen ha hjälpt honom att träna hårdare? Att drogen enbart skulle förstöra under en match råder det ingen tvekan om, men amfetamin finns ju i vissa farliga bantningspiller och drogen kan faktiskt få en otränad snubbe att dansa frenetiskt hela natten på ett disco.

Ser fram emot Agassis kommande biografi där jag hoppas få reda på hur han förde sitt liv i övrigt under perioden då han snortade crystal meth. Låg han på soffan dagarna i ända eller kutade han i skogen mer än någonsin??

Ett lite mer pompöst inlägg

Jag hör till dem som sörjer Agassis erkännade, vilket gör denna text svår att skriva.

För en självklarare stjärna har inte funnits inom tennisen. Talangfull på gränsen till geni. Karismatisk, vältalig, egensinnig och rebellisk. Karriären som han avslutade för tre år sedan rymmer både storartade triumfer och skämskuddar.

I sina vilda unga år har han förolämpat och spottat på linjedomare. Ett år gjorde han bort sig inför pressen efter en segermatch i U.S. Open genom att säga att han var ”lyckligare än en bög i en ubåt”.

Nog har han ofta varit skandalös, men det här är första gången som en av hans skandaler inte känns det minsta rolig.

“There is a moment of regret, followed by vast sadness. Then comes a tidal wave of euphoria that sweeps away every negative thought in my head. I've never felt so alive, so hopeful -- and I've never felt such energy.”

Så skriver Agassi i kommande självbiografin "Open" när han berättar om hur han kom att ta metamfetamin 1997 då hans karriär var på botten.

Jag tycker amerikanens skildring är befriande ärlig i sammanhanget. Nej, Andre Agassi är inte en good guy för att han tar sig mod att berätta. Men citatet borde väl röja alla tvivel på att metamfetamin har en prestationshöjande effekt på en idrottsman, precis som kokain som mer än en tennisspelare har ”tröstat” sig med?

1999, två år senare, har Agassi rest sig ur askorna och fullbordar en ”career grand slam” genom att vinna Franska Öppna mästerskapen. Genom stenhård träning är han vid 29 års ålder i bättre form än någonsin. Han är mannen som ingen vill spela ett femte set mot. Agassi, som i yngre år kunde se rätt plufsig ut på banan.

Han orkade spela tennis på högsta nivå tills han fyllde 36. Endast ett fåtal manliga spelare har hållit på längre.

Det har varit en del dopingrykten kring Agassi, och de lär knappast bli färre i och med det här erkännandet. Ska vi tro på att det bara blev en liten snort?

Det svenska media-bögeriet vet inga gränser

Slår på TV4 och den nya upplagan av Förkväll är i gång. Och vad ser jag?

Jag ser Elisabeth Höglund, journalist och numera programledare, intervjua Ingvar Oldsberg, programledare och före detta journalist, som för någon vecka sedan, i sitt program Här är ditt liv, intervjuade Stina Dabrowski, journalist och programledare.

Och detta observerar jag, journalist, och skriver om på en blogg. Som minst en journalist läser.

Jag är en stor humorist.

Great artists steal

Vägen mellan hjärtat och ögat är kortare än avståndet mellan blomman och dess pistill. Likt två tätt omslutna kvasarer virvlar jag och mänskligheten runt i detta kärleksnäste vi kallar kosmos.

Broke stringer unleashed

Nu har jag frågat alla mina vänner om de kan fixa ett extrajobb åt mig. Och alla svarar detsamma. "Jag ska hålla ögonen (alt. öronen) öppna."

Men det genererar ju ingenting era low-life motherfuckers, ni måste ju ANSTRÄNGA ER FÖR MIN SKULL!!!! Ni måste ju benda over backwards för att jag ska få chansen till lite extra inkomster! Ni ska ska ta initiativ, slita, var pro-active, you know the drill dude! GROVJOBBA era lata JÄVLAR, här blir INGA BARN GJORDA!!

Ni ska ska göra ALLT för mig. Ni ska gräva djupt ner i alla era simpla kontaktnät, ni ska smöra för dem, ni ska TOSSA bossens sallad om det krävs. Ni ska banne mig gå och hora på GATAN åt mig, ni ska ligga med gamla gubbar för min skull, ni ska göra ALLT. ALLLLLTT!!!!!

Vi hörs

Dagens tanke

Ska jag pilla i naveln eller förändra världen?

Zlatan

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article5914527.ab

Kunde inte närvara på presskonferensen. Kan bara konstatera att Zlatan visar en jävla massa BALLS!! Underbart. Hoppas att detta högmod inte går före fall...

Diamond Dave

http://www.youtube.com/watch?v=f8yDrJwWZX0&feature=related

Var lite nere och tyckte att det sög att hösten har intagit Stockholm och och att den inte kommer att lämna mig ifred de närmsta månaderna.

Men så tittade jag på min favoritintervju med David Lee Roth och blev glad.

Johanna Frändéns blogg

http://blogg.aftonbladet.se/29998/

Minns att jag har träffat Johanna Frändén vid ett eller två tillfällen för ett par år sedan. Eller rättare sagt, vi stod bredvid varandra i nån mixed zone efter fotboll eller ishockey eller friidrott. Jag tror inte att hon har något minne av mig.

Back in those days var hon ganska ny på Aftonbladet, kanske sommarvikarie. Hursomhelst har hon onekligen avancerat sedan dess. Hon bevakar spansk fotboll på plats i Barcelona, full time verkar det som. Och hon har en trevlig blogg, skriver bra. Catchy.

Jag brukar ju inte orka länka till andra bloggar men jag gör ett undantag. Man måste ju supporta en skribent som slänger in massa English här och var i inläggen.

Keep 'em coming Jo!

Helsingborg, Björn Hellberg och babes

Är i Helsingborg för att täcka Davis Cup-mötet mellan Sverige och Rumänien. Jag ska dock inte skriva något större om tennisen, för den är högst icke-underhållande. Söderling ångar på, ungefär.

Igår fredag var en höjdare av två andra anledningar. Till att börja med så är ju Helsingborgs babes yngre, snyggare, charmigare och porrigare än alla våra Stockholmsbrudar! Mamma mia, jag vill BAZZA allihop, för att använda ett Ken Ring-uttryck. Bazza, bazza, bazza... Det gör inget att de låter som Anna Anka när de pratar....

Men ännu viktigare in the grand scheme of things var att jag faktiskt klådde den berömde statistiknörden Björn Hellberg på en tennisdetalj!!

De flesta av er fattar nog inte hur stort det är, ni tänker väl att jag är petitessernas konung eller nåt. Men hursomhelst, jag satt nere i presscentret där även Björn Hellberg befann sig och så bad han mig kolla Livescoren på Davis Cups hemsida för att se vad det stod mellan Juan Carlos Ferrero och Dudi Sela i semifinalen mellan Spanien och Israel.

Jag klickade fram matchen och det stod då 6-4 6-2 5-0 till Juan Carlos, som precis skulle börja serva hem matchen.

- Siffrorna påminner om en Edberg-final i U.S Open, sa jag till Björn.

- Just det, mot Courier. 6-4 6-2 6-0, svarade Björn.

- Nej, 6-2 6-4 6-0, triumferade jag.

Om jag inte upplever något intressantare de närmsta åren så kommer jag att droppa den här anekdoten för mina eventuella barnbarn.

U.S Open, slut för i år

Hej alla tre läsare (eller kikar du in här trots allt, Eva-Lotta?),

Long time no see. Shit vad fel jag fick i mina U.S Open-predictions, Nadal var ju kraftlös i semin! Men Federer fick däng i finalen, det hade jag ju tippat...

Såg endast halva första setet av finalen och tänkte att det blir slakt det här. Del Potro servade uselt, knappt en förstaserve in, och backhanden hans såg rätt vek ut. Följde sedan matchen på text-tv och "bevittnade" en fight i Rocky-klass.

Kul att någon annan än Fed och Nadal kan knipa en grand slam-titel. Skönt att den som bröt trenden inte var Andy Murray, jordens tråkigaste spelare.

Nadal kommer alltid att bitchslappa Federer

Jag sticker ut hakan big time och tippar - Nadal kukpiskar Federer i U.S. Open-finalen i år! You can run but you can't hide, R-Fed. Muhahahahahahahahahahahaaaa....

Har bett Birgitta att betta en slant på mitt tips. Remember kids, ni såg denna prediction här först.

Björn Ranelid

http://www.youtube.com/watch?v=yAR-SzSAMV4

Hahahahaha, den här mannen måste ha humor! Pretto bordering on genius!!

Blir påmind om en tjej jag flörtade lite med på en krog för en fyra-fem år sedan. Hon hade studerat kroppspråk/ansiktsuttryck på någon slags akademisk nivå och hävdade att jag var lite självgod eftersom jag tydligen slickade mig om munnen ofta i samband med att jag sa något.

Detta skulle tyda på att jag var belåten över det jag sa. I efterhand får jag nog ge tjejen rätt, efter att ha bevittnat mister Ranelid i detta klipp.

Stockholm och söndag

Hur fan är den här jävla kuk-stan funtad?? Solskenoch regn, regn och solsken, dag ut och dag in, hela fucking sommaren! Kan nån uppfinna ett fucking jävla klädesplagg som funkar dygnet runt?? Ska det vara så jävla svårt??

Robin Söderling

http://www.bbc.co.uk/dna/606/A54652656

Visst, AFP och Reuters och AP och DPA har skrivit om Söderlings Båstad-seger och nyhetsbyråernas klienter har återanvänt infon, men jag hittar inga ordentliga åsikter inom den internationella pressen. Tycker det hade varit intressant att jämföra med det som skrivs och sägs i Sverige.

Det enda lite "opinionated" jag hittade om Söderling var ett BBC-forum (ovan) med en del predictions om Robin och jag utgår ifrån att det är en majoritet icke-svenskar som droppat raderna.

Själv var jag länge en stolt Robin Söderling-skeptiker och jag har onekligen fått äta upp mina ord de senaste två månaderna. Killen har klättrat till en elfteplats på ATP-tankingen och endast en skada skulle kunna stoppa honom från att komma in på topp tio-listan denna sommar.

Men när våra så kallade experter säger att han just nu är världens andra eller tredje bästa spelare så tar jag gärna på mig skeptiker-manteln igen. Jag orkar inte rabbla upp mina argument, utan hänvisar till länken.

Upp till bevis at Flushing Meadows, Robin!

Tisdag, tjugo i fem

Jag är trött och har ätit glass. Har varit och lagat en tand. Nu ska jag hem till mina föräldrar och vattna deras blommor.

Pirate Bay, nedladdning, etcetera

Tack alla ni som skriver och tar avstånd från illegal nedladdning. Ni formulerar argumenten bättre än jag.

Twitter-style

Paper work, paper work, paper work. It never ends...

Midsommar, in short

Lunch: Matjesill, gräddfil, gräslök, potatis, bröd och smör, öl, vitt vin. Kaffe. På krogen Zum Franziskaner med Rob, Annie, Helena, Birgitta och Sven.

Middag: All ovan nämnd mat plus ett sjuhelvetes smörgåsbord med allt tänkbart. Och rött vin, Bacardi Breezer (what can I say, I'm a classy guy), och kopiösa mänger Skåne Akvavit och Hallands Fläder. Jag fick ansvaret att ange ton inför varje fyllevisa. Levererade med pondus. Ösregn på ett landställe i Ösmo, nära Nynäshamn. Salsadans. Fick en lektion av Helena som tyckte att jag hade rytmen i mig. Återstår bara att hitta tekniken.

Thursday, American Psycho-style

Freddie kom hem till mig i förrgår, dan före midsommar, och jag serverade gravad lax med en italienskt influerad tomatsallad. Vi drack vitt vin. Camembert. Kaffe med kaka. Inget dessetvin, för det tyckte jag var homosexuellt. Klassisk musik.

"Såhär mycket har jag aldrig ansträngt för en brud," sa jag.

"Se det hela som övning," svarade Fredrik.

"Okay, får jag öva på dig i bingen sen då?" replikerade jag och skrattade högt så att det ekade och Freddie skrattade nervöst, inte helt omedveten om vilket nutcase jag är....

Vi pratade om målarna Van Gogh, Matisse, Picasso och Auguste Renoir och hans lika begåvade son Jean Renoir, filmregissör, och författaren Stendahl och kompositörerna Mozart, Vivaldi, Stravinsky, Grieg och Pärt.

Vinet vi drack var en Chardonnay, en liten skönhetsfläck måste jag erkänna, men det var Freddie som hade tagit med sig den så jag tog detaljen med en klackspark.

Vi avslutade kvällen med att recitera ur Björn Ranelid-romaner för varandra, ackompanjerade av Bachs Goldberg-variationer, framförda av Glenn Gould, vem annars.

De tre svenska alfabetsmedlemmarna existerar inte

The Playboy var lonely and depressed och ville komma i kontakt med mig och jag rescuade honom med mina snuskstories. Han blev klart gladare.

Nu är jag bitter

Eva-Lotta ringde precis och berättade att Se&Hör betalar 25.000 för skvallertips som leder till artiklar. Jag hade en riktig insider om Amelia Adamo som jag hade kunnat sälja, tre veckor innan all the shit broke loose. Där får man för integritet. Jag borde ha cashat in.

Detta jobb...

...suger kacka. Jag drar nu. Till Nangilima...

Ännu en "arbetsvecka" är förbi

Var hemma hos far och mor och fick värsta grymma regnstället i present. Sen gick jag ut på stan med presenten i en påse och så började det att pissa ned som aldrig för. Vet inte riktigt hur jag bör tolka det.

Min huvudrepertoar om jag anställs som barpianist

In a Sentimental Mood
The Peacocks
Moon River
The Look of Love
Alfie
You've Changed
The Girl From Ipanema
Laura
Agua De Beber
Lush Life
Blackbird
Just the Way You Are
A Child is Born
My Foolish Heart
Autumn Leaves

Plus typ alla låtar Prince har skrivit.

Serenade for the renegade

För mycket funderingar. Så jag kopplade upp mig på Spotify men de hade inte mitt favorit-stycke av Esbjörn. Lyckligtvis så kom YouTube to my rescue:

http://www.youtube.com/watch?v=nzuRKN0ALws

Lite Radiohead-inspirerat nästan. Love it. Det finns många duktiga jazzmusiker i Sverige men ingen kan skriva låtar som Esbjörn kunde. Fucking genius.

Back to square one

Hej alla Broke Stringer-läsare och linjemuppar!

Here's what's in the news.

Jag hade reunion med the Playboy igår och jag hade självklart inte karaktär nog att avbryta drickandet i tid. Så jag är rätt seg idag. Det har blivit lite för mycket alkohol de senaste veckorna. I söndags var jag hemma hos Tobbe och såg den omtalade nya dokumentären om Mike Tyson och det fanns hur mycket Sambuca som helst och ni fattar nog hur det slutade. Det har varit ett par sådana tillfällen nu då det liksom inte funnits någon sorg att dränka men jag har varit uttråkad och dränkt tristessen.

I förrgår kukpiskade jag engelsmannen i tennis, 6-2 6-2 6-0. Det var ett tag sedan jag riktigt bitchbashade sönder imperialisten, så det var ett kärt återseende. Jag hade en sån där tennisdag då jag hade kunnat klå Federer med bakbundna ögon.

http://www.1000apor.se/ har skändat Alfons Åberg, jag tyckte det var kul fast Alfons är den enda barnbok som jag haft emotionella ties till.

Ikväll spelar Sverige mot Malta och jag kommer att sitta på mitt lökjobb och bevaka fanskapet. Eftersom vi spelade så dåligt mot Danmark så tippar jag att vi får till en slitseger med typ 2-1 som sitter långt inne och så kan alla klaga på Zlatan igen eftersom alla hatar Zlatan så fort han har inte gör ett avgörande klacksparksmål för Sverige.

Vi hörs mina små bullfittor!

Go Magnum

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2973007.svd

Han är ingen större skribent, men jag tycker han redogör för det hela ganska bra. Fuck Piratpartiet!

Procrastination

Jag skolkade från jobbet och satte mig återigen på min lokala bodega. En av ägarna sade: "Du aldrig jobba. Bara tennis och runka" med latino-brytning. Snubben har ingen egentlig inblick i hur mina dagar ser ut, men det var ju inte direkt en osanning han fick ur sig. Tennis och runka combined har stått för fler timmar än arbetet den senaste månaden.

Såg Serena Williams torska. Gick in på jobbet men blev uttråkad så jag gick ut och fikade. Kom tillbaka och försökte skriva lite men jag blev distraherad av www.1000apor.se som jag inte besökt på flera månader. Skrattade åt de senaste Marcus Birro-elakheterna. Gjorde en toalettpaus. Fikade igen. You get the picture.

Dagen därpå

Sov kort men intensivt, tryckte i mig ett sömnpiller i natt och det hjälpte. Spelade som en häströv på squashbanan mot Natanael, men det berodde inte på gårdagens intag utan på bristande motivation. Squash känns mindre kul, skulle helst gå över helt till tennis men det är omständligare att få till och framförallt dyrare.

Åt lunch med David, en gammal polare som jag inte hade sett på säkert fem-sex år. Han hade klippt sig och skaffat jobb och sambo och barn och verkade nöjd med det. Kan inte påstå att vi bondade direkt, men det är en trevlig kille.

Sitter på mitt lökjobb och ska skriva lite nu.

Ångestmonolog

Efter tennisen gick jag till Tennstopet med min ångest och glufsade i mig Wallenbergare och drack två öl och en Sambuca. Jag var skyldig. Jag var dekadent. Maten kostade 230 kronor men jag bara tryckte i mig den som om jag aldrig hade sett mat, barbariskt som gud vet vad. Kände mig som en gris.

The Playboy kunde inte komma förbi för han var på gaymiddag. Eva-Lotta hade intimt umgänge med Linda och alla mina andra polare dissade mig förstås. Men det är lugnt. Jag fick tillfälle att reflektera över detta liv som är mitt och allt jag borde ha gjort och vad jag fortfarande bör göra.

Mycket att tänka på, många möjligheter still. Jag har ångest och vet inte om jag borde exponera den här. Jag kanske inte borde exponera den alls, jag kanske borde bita ihop som en karl och bara köra på som de flesta gör.

Jag lyssnar på Esbjörn Svensson via Spotify och blir tårögd. En större musiker har Sverige aldrig producerat. Jag träffade honom ett par gånger, bland annat back in 1997 då han spelade med sin trio på Stadsteaterns bar. Trevlig kille. Jag borde ha pratat mer med honom.

Anyway, detta är lösryckta tankar på fyllan. Så det blir inte mer strukturerat ikväll, sorry.

Söderling möter Gonzalez på fredag och där tar det stopp för svensken, tror jag. Later, motherfuckers.

Mitt liv når nya slackernivåer

Jag vaknade och det var tisdag och regn. Jag hade kunnat använda dagen till att städa, planera min sommar, ringa ett tiotal telefonsamtal i amerikansk "pro-active"-anda.

Men det verkade inget kul så jag gick ner till mitt lokala bageri och köpte ett par wienerbröd, och gick sedan till min lokala bodega. De två ägarna där ägnar större delen av dagarna åt att titta på brudar och sport, och det kändes som en sysselsättning jag kunde trivas med.

Så det blev kaffe med wienerbröd latino-style framför Eurosport och vi såg Robin Söderling kukpiska sönder Nikolay Davydenko i Paris. Tre raka set. Han möter Murray eller Gonzalez härnäst.

Väl hemma konstaterar jag att halva dagen har gått. Klockan sju spelar jag tennis. Life is good, I guess.

Måndag

Var på Dramaten och såg ett franskt gästspel, en kvinna framförde en monolog baserad på Marguerite Duras "La douleur" (antar att den heter "Smärtan" på svenska). Jag gäspade mig igenom större delen av föreställningen. Jag är inte tillräckligt kulturell, helt enkelt.

Väl hemma inser jag att även jag är Spotify-tönt.

Imorgon lirar Söderling mot Davydenko i Franska Öppna. Söderling, som jag har sågat mer än någon annan tennisspelare, har ju tagit Paris med storm och klådde Nadal i söndags. I wish you the best of luck, Robin.

Det första inlägget jag gjorde på denna blogg, september 2007 tror jag att det var, var en krönika där jag dissade Robin ganska utförligt. Jag lade ut den här på bloggen för att varken DN eller SvD ville veta av den.

På det stora hela står jag faktiskt fortfarande för det jag skrev i krönikan. Återstår att se hur rätt eller fel jag hade då. Blir snubben fransk mästare???? I don't think so...

Litteratur

Eftersom jag har på tok för mycket fritid så tänkte jag sysselsätta mitt intellekt med en bok. Här är de potentiella läsupplevelserna:


Cormac McCarthy: The Road


Heinrich Böll: En clowns åsikter


Sonny Randall: Vi som aldrig ollade vår mormor (som Eva-Lotta trodde fanns på riktigt)


Patrick Suskind: Parfymen


Mark Bowden: Black Hawk Down


Haruki Murakami: Norwegian Wood


Ivar-Lo Johansson: Analfabeten


En hög med väldigt olika böcker, I know. Min vän Dan brukar säga att han har djupet och jag har bredden. Så vilken av dessa romaner tar jag mig an först?

Fredag och jag är cranky som fan

Den senaste veckan har jag varit tvungen att ställa in cirka fem squash/tennismatcher på grund av att jag har varit bakis, haft ont som fan i hälsenorna och nu idag för att det visar sig att jag har feber. Fuck, fuck, fuck!!!!!! Ingenting gör mig surare än att begränsas av sjukdom.

My part in the bargain is done

Okay Ron,

Där har du tre inlägg (det kortaste räknas inte). Show me the Björn Ranelidska texten!

Föga originella tankar

Gick på La Habana och blev dissad av alla mina kompisar, drack två drinkar med bananlikör i. Det var gott men känslan av att livet är meningslöst bestod. What's the point? Ska jag lyssna på varenda jävla musikstycke jag hittar på Spotify? Ska jag se varenda prettorulle jag kan hitta på Casablanca? Ska jag köpa kläder för tio tusen spänn nu när jag har råd? Ska jag resa till Jamaica imorgon eller investera i aktier och planera inför min pension på detta jordklot som säkerligen kommer att vara förbrukat by the time jag fyller 65? Ska jag lära mig att laga världens bästa carbonara eller åka till en vingård och stampa druvor eller ska jag dra till Belgien av alla fucking jävla ställen och forska kring Jacques Brels liv?

Tredje inlägget denna vecka

Heja kära dagbok (och mina nuvarande tre-fyra läsare),

Igår kom Freddie förbi med sin afrikanska bongotrumma och la skitfunkiga beats under mitt pianospel. Det var en vitamininjektion rakt i arslet och det kändes som vi ägde dansgolvet på en houseklubb på Ibiza.

Sen gick vi till en pub i gamla stan och träffade Birgitta och kollade på Champions League-finalen. Barcelona kickade förstås ass men det var liksom inget spännande, Manchester hade inga cojones on the night. Vi borde ha dragit till Mosebacke och kollat på jazzen, but what the hell, man kan inte alltid fatta rätt beslut.

Onsdag, take två

Jag är allergisk och måste städa. Dags att börja bitter-twittra?

Tre gånger i veckan...

..får jag ligga. Nej, tyvärr inte ens det these days.

Men ett envetet fan insisterar på att jag ska skriva tre inlägg i veckan. Så jag ska försöka, trots att jag blottat min själ och känner mig uttömd. Mina tre inlägg i veckan kommer att handla om tomhet, Eva-Lottas bajdyna och lite liknande prylar.

Bola-bola

Hej kära dagbok,

Jag har haft det mycket bra det senaste dagarna, men kommer här att begränsa mig till en punkt. Bola-bola!

Jag tror att jag är på väg att skapa en vandringsmyt genom min "Do you want to die or bola-bola?"-berättelse. Har berättat den nyligen för Eva-Lotta och Dan och Sebe och Birgitta och typ nån till jag inte minns och alla har i sin tur fört den vidare. Alla förutom Birgitta och självklart Volkswagen tycker att den är jättelustig.

Framförallt har Eva-Lotta och Dan höjt mitt kreddvärde som funny guy genom att droppa den för folk och sedan inflika att skämtet visserligen är jätteroligt som det är, men att den där slutliga touchen på storyn kan endast the Broke Stringer ordna.

Desutom sitter jag numera på en extended, uncut version på den roliga historien, lite grann som Ridley Scott med sin pretto-Blade Runner. Så alla ni som vill höra den ultimata versionen av bola-bola får vända er till mig personligen!

Friday night is party time

Dan och jag gick på en fantastisk konsert på Fasching i fredags. Den mångsidige saxofonisten Magnus Lindgren hade satt ihop ett band som spelade brasse-jazz, med bland annat fyra slagverkare, två av vilka var värsta pumorna. Magnum Coltrane Price lirade bas och sjöng lite också och hela bandet svängde som FAN! Marie Fredriksson satt i publiken och såg fett malplacerad ut.

Såhär låter bandet:

http://www.youtube.com/watch?v=KCyLtJPo_tc

Efter giget gick jag fram och snackade lite med Magnum, som höll en fantastisk monolog om hur fel fildelning är och vi var löjligt överens och bondade som fan. Vi pratade lite om Prince också innan två värsta pangbrudarna kom fram och började chatta med Magnum. Jag sa: "Musicians get all the ladies". Då sa Magnum lite förvånande: "Nej mannen, kockarna get all the ladies".

Då sa jag: "Aha. Respect the kock". Brudarna skrattade. Och sen gick jag hem med brudarna och hade vild ohämmad sex hela natten. Nej, jag skojar bara.

Sen försvann Magnum i periferin och the ack så connectade Dan introducerade mig för sångerskan Emilia som var charmig och ladylike och var där med vad vi tror var hennes pojkvän, en tysk jazztrumpetare.

Fasching stylade om och drog igång värsta discot med två suveräna DJ's som spelade West Coast funk. Will Rock hette en av dem, minns inte den andra snubbens artistnamn. Och så on top of this äntrar min barndomsvän Eye N' I scenen och pumpar upp hela crowdet med den där säregna energin som bara han besitter.

Hela Stockholms breakdance-elit var på plats och jag fick acceptera att jag inte var Fred Astaire i sammanhanget. Men jag var lycklig och mina bekymmer var inlåsta i min lägenhet med utegångsförbud.

Upphovsrätt rocks

Alla in favour of fildelning är IQ-befriade idioter.

I dare you guys att försöka bevisa motsatsen.

Prince dedications

Har lyssnat på Prince denna morgon och då kom jag att tänka på att mina läsare borde få sig varsin Prince-låt tillägnad.

Mister Ron, du vet redan din. Det är självklart "Ronnie, Talk to Russia".

Mister K, aka Donnie Darko: "Christopher Tracy's Parade"

Neumy: "How Come You Don't Call Me Anymore?"

Sebe (stor överlevnadskonstnär som aldrig blir knäckt av att vara pank) : "Money Don't Matter Tonight"

Alla kvinnliga läsare: "Irresistible Bitch"

Knowledge is power

Fick däng av en PR-kille i squash idag, han jobbade på JKL men hade inga insiders om Göran Persson. Eller det är klart som fan han hade, men han ville inte berätta dem. Så jag fick dra en anekdot om mitt enda möte med Göran, back in the days då han var statsminister.

Bortsett från min fråga om Göran Persson så var det faktiskt PR-killen som ställde frågor till mig. Lite ombytta roller, intressant. Jag brukar ju själv vara killen som vill veta allt, men den här killen fick min vetgirighet att blekna. Han ville vet allt om sportjournalistik, allt om svensk jazz, allt om mitt förflutna som tennisspelare, allt om mitt nuvarande tennisspelande, allt om hur det är att vara frilansare, etcetera, etcetera. Killen var utan tvekan yrkesskadad, men sådana kan ju faktiskt vara intressanta.

Lördag och Barcelona kickar some ass

Det är lördag, klockan är drygt tio och jag ska vidare och parta snart. Men jag måste ändå droppa ett par lines om denna dag so far innan jag gör mitt gästspel i förorten på Söder.

Ikväll spelade Barcelona mot Real Madrid, på bortaplan. Och jag vet att jag använder ett visst verb lite väl ofta, speciellt när jag sammanfattar mina egna modesta amatörsegrar i tennis, men den här gången är det ingen överdrift - Barca fucking KUKPISKADE Real Madrid. Ett kukpisk rakt på näsan, Rocco-style! Sex - två! SEX - TVÅ MOTHERFUCKERS!!!

Jag ska inte göra någon matchanalys, ni kan läsa Simon Bank och tvåhundra andra begåvade referat. Men helst av allt önskar jag att ni bevittnade denna underbara slakt, oavsett hur mycket ni kan om fotboll. Det krävdes inget tränat öga för att se att det var kukpisk på hög nivå.

Tidigare idag ringde Eva-Lotta och höll en ångestmonolog och jag lyssnade bäst jag kunde och försökte ge henne ett par livstips. Var inte själv på topp, hade spelat tennis igår i gassande sol och vaknade upp med träningsvärk typ överallt förutom i ballen som är oanvänd sedan ett bra tag tillbaka. Såg dessutom ut som en kräft-röv eftersom jag inte hade haft vett att använda solkräm.

Efter 45 minuter av Eva-Lottas blues om olösliga problem blev jag tvungen att sätta mig vid pianot och köra en rendition av Whitney Houstons "The Greatest Love of All" på telefon. Tycker att den låten har ett inspirerande budskap, vill minnas att Patrick Bateman i American Psycho delade min åsikt. Eva-Lotta verkade också gilla låten.

Nu ska jag kröka!

Valborg

Hej kära dagbok,

Igår torsdag var det Valborg, men jag såg inte någon majbrasa. Jag vaknade upp och lyckades äta frukost i mitt hem för omväxlings skull och sen ringde Eva-Lotta och höll en ångestmonolog på 37 minuter. Sen kom Oskar förbi spontant från jobbet, de jobbade halv dag tror jag. Vi kollade YouTube-klipp.

Sen drog jag till Kristineberg och spelade tennis med Johan, uppkomlingen. Vi spelade en timme och sen avlöste Oskar honom och spelade följande timme med mig. Jag var precis på väg att kukpiska honom (det stod 4-3 till mig och han hade svårt att knyta ihop sitt servegame) när vi var tvungna att bryta. Sen blev det male bonding i bastun som dock var lite klen, jag tänker inte berätta temperaturen för då blir jag säkert dissad av nån från Norrland.

Sen gick jag och åt kurd-pizza. Kurden gör väldigt bra pizza men han hade fått ingredienserna om bakfoten vad beträffade Quatro Stagioni. Han hade fucking paprika på pizzan, och ingen kronärtskocka! Jag tyglade min indignation och log mitt ödmjukaste leende och sköljde ner pizzan med Coca-COOOLA.

Sen var jag däst och kände mig lökig och satte mig på ett fik och drack te. Sen drog solen och gömde sig bakom en fucking byggnad så jag frös och gick till Bistro Boheme och drack GT. Sen kom Eva-Lotta och Sandra dit och jag lyckades freeloada på brudarna och fick i mig öl och Sambuca, vad annars.

Eva-Lotta initierade lite allsång oss tre emellan, strictly Ronny och Ragge-låtar. De båda norrländskorna kunde texterna utantill, det kunde inte jag men jag försökte så gott jag kunde. What can I say, we are classy people. Om jag någonsin hade halva inne på nån av servitriserna på stället, så var det inte igår.

Sen drog vi till Vapiano i Gamla stan, men vi var tvungna att vänta på ett bord i en halvtimme och det ville inte jag så jag dissade mitt sällskap och drog till Wirströms där de hade pop quiz och laget jag joinade (Birgitta och hennes posse) slutade fyra men först hörde vi inte att konferencieren ropade ut oss som vinnare av ett pris. Sen när jag till sist hörde det och gick fram till honom så var han dryg och sa "ni får inget pris nu, tough luck" och jag blev lite bitter och Birgitta blev också bitter, liksom Folke alias Volkswagen och alla de andra popnördarna.

Sen gick vi till Pontus by the Sea, jag och Birgitta och Volkswagen och Anna. Birgitta och Folke störde sig som fan på Anna, vilket jag tror att Anna märkte av så hon gick hem efter ett tag. Sen dissade jag också Folke och Birgitta och drog hem.

Hahahaha

http://www.youtube.com/watch?v=0djLA8bCiT0&feature=related

Okay, Malmö kanske är en rasse-stad, men är inte detta att ta i lite??

Rafael Nadal

Rafael Nadal spelade Monte Carlo-finalen mot Novak Djokovic idag i ett par luftiga shorts i stället för de där tajta piratbyxorna han brukar ha. Hoppas han fortsätter med det, det kanske förhindrar detta hans ständiga handgrävande i shortsen.

För er som inte vet vad jag menar med "handgrävande":

http://www.youtube.com/watch?v=FpNw1LuHa5s&feature=related

"Ass-picking" är kanske ett mer korrekt ord i sammanhanget. Anyway, såhär såg Nadals shorts ut idag:

http://www.youtube.com/watch?v=LRu6_Hwf8rM

Betydligt "loosare" och dessutom kortare. Det ser onekligen mer bekvämt och rörligt ut. Jag kan inte låta bli att tänka på Andre Agassi, som blev bättre och bättre i takt med att hans outfits blev mindre show-offiga.

I början av detta år skippade Nadal de tajta ärmlösa t-shirtsen, och han har sett mer oslagbar ut än någonsin sen dess. Kommer han nu att bli ännu mer dominant i och med (det förhoppningsvis permanenta) byxbytet?

I'm back

Nu är jag tillbaka på mitt lökjob. Två fucking jävla veckor lyckades jag hålla mig borta! Har aldrig mått bättre. Eller nu överdriver jag lite, but life is good.

Igår spelade jag squash med Nate och spöade honom med 11-9 i femte och avgörande set. Jag kastade racketen i frustration ett halvdussin gånger mot slutet av matchen och Nate sa att det väckte sympati och bidrog till min seger. What can I say, Nate? Nice guys finish last.

Har haft ögoninfektion och gått på penicillin och var tvungen att spela med glasögon i stället för linser och det försvårade det hela avsevärt. Bågarna gled av ett par gånger när jag hade börjat svettats. Eva-Lotta föreslog att jag skulle låna ett gammalt cp-band av henne, ett sånt som håller kvar bågarna som man fäster runt bakhuvudet. Hennes cp-band är tydligen från Disneyklubben, så det kanske har lite samlarvärde.

Update

Det har gått hela två veckor sen jag bloggade, om man bortser från det förra inlägget. Hela tre personer har oroligt frågat varför. Den simpla orsaken är att jag inte har varit speciellt tänd på att skriva nåt här. Min dator är paj och den jag lånar är inte alls lika skön att skriva på. Sen har jag inte några fyllehistorier att dela med mig av. Det är ju rätt deppigt att så många av (de bästa) inläggen här är alkoholrelaterade.

Sebe får hybris

Broke Stringer: Fick du bäver?

Sebe: Riktigt usel kväll, vi fixade käk och allting, sen dök brudarna inte ens upp. Vi drog på krogrunda på Söder som avslutades på Kvarnen men bävern lyste med sin frånvaro och jag blev 467 kr fattigare.

Broke Stringer: Snacka om lång fredag...

Sebe: Och Jesus tyckte att han led...jävla fjolla.

Broke Stringer: Får jag berätta om det här på bloggen? Får jag kalla dig vid namn eller ska jag använda ett pseudonym?

Sebe: Du kan kalla mig vid namn, min person liksom mitt lidande är universellt.

YouTube idag

http://www.youtube.com/watch?v=7rQoah9et-8&feature=rec-HM-fresh+div&flip=1

Men hallå, skiten visas ju upp och ner!!!! Antar att detta är ett aprilskämt?? Fan vad kreativt.

Vasastansvänstern

De finns inte bara i Stockholms innerstad utan även på Manhattan och i fashionabla Paris-kvarter. De säger vara open-minded och fördomsfria och förnekar att de är rasister.

De har aldrig bott granne med en svartskalle, har de överhuvudtaget umgåtts med en sådan så har denne tillhört klassresenärerna. Men oftast har Vasastansvänstern på höjden ätit libanesiskt på nån krog. De orerar om integration, men på deras middagsbjudningar syns inga svarta.

Vasastansvänstern har pompösa, teoretiska åsikter om jämlikhet, de är politiskt korrekta in i märgen. Förlåt, nästan in i märgen. På firmafesten, på fyllan, slinker generaliseringarna fram till slut, det skämtas om chilenare och juggar. Slående ofta är chilenare och juggar måltavlan, Mellanöstern vågar de inte snacka skit om eftersom kulturrelativismen är Bibel. Återstår att se hur de förhåller sig till dottern om tjugo år. Kommer de att vara helt avspända om hon dejtar en syrian?

Vasastansvänsterns män babblar gärna om feminism men behandlar brudar som skit när det väl kommer till kritan. Konsumerar porr precis som alla andra icke-upplysta.

Partyhelg

I fredags fyllde Eva-Lotta år och hon ringde mig förstås några timmar innan sin fest och meddelade att hon hade ångest. Hon var handlingsförlamad och orkade inte städa, laga mat eller inhandla tårta. Bruden tyckte det var jobbigt att fylla 29 så the Broke Stringer came to rescue. Jag inhandlade tårtan på Vete-katten och tog en taxi till födelsedagsbarnet.

Hennes hem såg ut som en bordell så jag mästrade henne och sa "gör si, gör så". Satt bredbent i hennes soffa och tittade på. Sen kom gästerna och det såg fint ut och Eva-Lotta underströk för alla de vackra kvinnliga gästerna att det var jag som hade köpt tårtan. Det fick förstås brudarna att smälta.

Eva-Lotta hade varit omtänksam och inhandlat ett helrör Sambuca till mig och jag tackade och tog emot och drack upp större delen av innehållet. Eva-Lotta vill få det till att jag svepte allt men så var det inte, jag sondmatade henne med ett par shots och Sandra och nån till gillade också anis, trots att de hade avfärdat drycken som tonårssprit.

Vi var två killar, varav jag var den som var straight, plus sex eller sju babes. Vi drack skumpa och öl och vin och allt som fanns. Eva-Lotta plockade fram en tigerdräkt och sen hade alla tjejerna porrshow för mig i den där tigerdräkten och jag var lycklig. Samtliga av de vackra damerna lyste liksom upp när de fick på sig dräkten och de tyckte alla om att snurra på den långa svansen, vet inte om det skall övertolkas men det var vackert. Jag blev kär sex gånger om och sen frågade en av damena försynt om inte jag också skulle prova dräkten. Så jag sa "självklart" och blev tiger och alla skrek "Teach me, tiger!" och sen blev det påklädd ormgrop i Eva-Lottas säng.

Led av baksmälla större delen av lördagen men hade lovat ett gammalt shag att gå på hennes födelsedagsfest också. Så jag åkte ut till ghettot i Årsta och hon hade en fantastisk lägenhet med panorama-utsikt på åttonde våningen. Värdinnan bjöd på champagne och hon hade en kvartett gambianer i köket som var roligare än svennarna. De rökte braj non-stop och jag fick en monolog av en av snubbarna som hade magisterexamen i marijuana och han berättade att afrikansk marijuana är bättre och sundare än den jamaicanska. Inga konserveringsmedel (???), majjan lämnar kroppen efter endast en vecka i stället för den jamaicanska som tar tre veckor på sig, bla bla bla bla bla, värsta bullshit.

Tänkte att jag måste väl prova lite av denna gudagåva så jag drog i mig ett par bloss men kände inte ett skit, jag känner aldrig ett skit när jag röker den där skiten. Blev bara trött så jag drog hem och däckade.

I'm back

Har inte skrivit på ett tag, min dator kraschade. Jag var inne på en hemsida som var internets motsvarighet till en svartklubb där klientelet silar heroin tillsammans. Så jag, eller snarare min dator, fick i sig ett par virus. Skriver från mitt lökjobb.

Release

Igår kom en snubbe som är supervänster förbi hos mig och jag blev så jävla provocerad att jag slängde ut honom till slut. Israel skulle inte få existera, USA var the root of all evil, kapitalismen är ond, han slängde ur sig allt onyanserat man kan tänka sig. Vissa vänstermänniskor får mig att skämmas över att jag själv är vänster.

Han fick mig på så dåligt humör att det höll i sig tills i morse då allt kulminerade i att jag slog sönder racketen i en squashmatch med Nate. Nate ville bryta matchen, han tyckte att mitt humör var jobbigare än hans PMS-brud (hans ord). Men jag lovade att skärpa mig och det gjorde jag men jag fick däng ändå.

Det finns liksom ingen rubrik värdig nog för det som följer...

Ibland förekommer det man kallar för milstolpar i ens liv. Och nu snackar vi om en viss typ av milstolpar, de där som ofta är högst personliga och motsvarar en flugskit i betraktarens ögon. Som första gången man får kyssa en tjej, eller en kort stund av samförstånd med någon när man minst anar det, eller när man finner en plats på jorden som är helt obeskrivligt vacker. Den kan ligga vid någon surfkust i Australien eller i Värnamo, det är liksom ditt eget minne och sen kan vem som helst dissa dina intryck, för you don't give a fuck, it's your moment.

Jag hade ett sånt romantiskt ögonblick i kväll - min bästa bira!

Jag hade kukpiskat engelsmannen i tennis. Jag hade varit helt övertänd på planen och dunkat in allt som kunde dunkas in. Jag hade inte fegat på en enda förstaserve, jag hade spelat med hjärtat på en obefintlig manschett. Jag hade svettats som en man.

Sen hade tanken varit att jag och engelsmannen och irländaren Phil skulle gå ut och spela biljard, men de dissade bägge mig för heteronormativt familjeliv.

Så jag försökte ringa alla mina andra vänner, det var ju trots allt fredag. Och Sebe, Fredrik, Karim, Tobbe, Björne, Nina, Birgitta, Johan, Neumy, Oskar, till och med fucking jävla Eva-Lotta, de dissade mig allihopa.

Men lika glad för det var jag, jag tänkte att jag får umgås med mig själv. Det är ju inte världens sämsta umgänge. Så jag satte mig på Bronco's.

Och jag beställde en Carlsberg Hof. En ganska ordinär öl till vardags. Men svetten jag hade spillt, torrheten i min mun, känslan av att jag hade gjort mitt bästa och att det hade räckt ganska långt, allt det där gjorde att ölen smakade helt fantastiskt.

Jag förde glaset till munnen och lät ölen rinna nedför min strupe och det var som om Mohammeds 72 oskulder, ni vet de där brudarna som självmordsbombarna får efter mission accomplished, var små figurer i miniatyr som äntrade min mun. Och de åkte rutschbana med sina graciösa orörda bajdynor på min tunga, via gomen ner till magen min och väl där började de gnugga sina nyansade sköten mot insidan på min magsäck.

Det var lite som i den där Meryl Streep-filmen där hon har slitit hela dan och maken försummar henne och barnen är otacksamma, men så till sist så åker de iväg någonstans och Meryl har hela huset och helgen för sig själv och hon dricker lemonad och det är erotiskt. Senare i filmen blir hon påsatt av Clint Eastwood, men det är beside the point.

Lite av den känslan var det i biran. Sen förstörde jag förstås the moment genom att äta Toast Skagen, Bronco's burgare och dricka två bärs till plus två fyror Sambuca. Men känslan när den där första ölen fuktade strupen skall jag komma ihåg tills jag dör.

Jag ringde Oskar...

...och vi pratade i cirka tio minuter. Av de tio minuterna gick sex åt till att lyssna på Oskars okontrollerbara skratt efter att han gjorde det här fyndet på YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=R0be-jmwKyM

Jag hade redan sett klippet innan han berättade om det, men det är ju faktiskt rätt kul. Ingen kan dra en dålig vits som Robert Aschberg...

Torsdag

Sitter med det svåraste översättningsjobbet so far i min karriär. Jag vill helst blogga om milstolparna i mitt liv.

Onsdagen är snart slut

Efter att ha lökat i teve-soffan i en eller två timmar blev jag hungrig och eftersom jag åt bög-sushi till lunch ville jag äta något maskulint och cancerogent. Min första impuls var att gå ner till libanesen och fråga om de serverade tjurpung, men då sa livsnjutaren i mig att det räcker gott och väl med en blodig biff.

Så jag gick till ett kroppsbyggarhak och åt entrecôte med pommes frites och fransk senapssås. Drack bira och avslutade med Sambuca. Eva-Lotta tittade förbi och satte ihop sin nya mobiltelefonsom som såg rätt glassig ut.

Sen var det kväll och jag var dum nog att gå på en bar och titta på Zlatans match, visste ju att det var bound for disappointment. Inter blev totalt utspelade av Manchester United, och Björne malde på med klyschor om att det är små marginaler i sport, men det var fan inga små marginaler. Zlatan spelar i ett lag som dominerar i en för tillfället ganska lökig liga men som inte håller inte i Champions League. Han bör se sig om efter en bättre klubb i England eller ännu hellre Spanien.

Jag känner mig ödmjuk

Det krävs en stor man för att erkänna en annan stor man.

Oskar är denne store man som erkänner the Broke Stringers storhet. Såhär skriver han:

"Om du hade friat till Sandra hade hon knappast kunnat säga nej. Det måste vara den största ynnest för vilken kvinna som helst att få förädla din säd."

Jag hade inte kunnat skriva det bättre. Ingen känner mig som du, Oskar. Kommer att tänka på en annan tanke du förmedlade till mig om mig: "Broke Stringer, man skulle kunna mätta jordens alla hungriga magar med din ödmjukhet." Jag hade inte kunnat säga det bättre, Oskar. Om jag hade liknat mig vid Allah så skulle du vara min profet. Du ser rakt igenom mig och har hittat kärnan. Du har simmat mot strömmen och funnit källan. Jag är prestigelös, fördomsfri, antirasist och salongsfeminist, men ödmjukheten är och förblir stöttepelaren i min personlighet.

Dagen fortgår

Märkligt. Jag pratar med Eva-Lotta som framför alla möjliga klagomål om att jag inte skriver tillräckligt ofta här. Well, my fans, var fan är ni då?? Where are the comments??

Även om kexet Sandra serverade mig en kaffe latte på det bästa sättet som låg i hennes makt så var jag inte riktigt nöjd. Den var inte stark nog och eftersom jag brukar kaffe som en horse-pundare så drog jag till ett fik på Drottninggatan där de gör decent stuff.

Jag sa: "En extra stark latte, tack."

Servitrisen sa: "Hur menar du då? Vi gör latten på dubbel espresso."

"Då menar jag en latte på triple espresso," svarade jag med en hint av dryghet.

"Kaffe för en riktig karl, alltså," sa hon.

"Nej, riktiga karlar kör utan mjölk," sa jag och flashade ett självbelåtet dandyleende. "I'm not quite there yet."

Sen drack jag skiten sittandes på en barstol och stirrade in i en vit vägg och drömde om att bli rockstjärna. Jag mästrade nån prettobrud från DN Kultur i en intervju.

I praktiken så bossar jag

Satt framför datorn och slet med ett översättningsjobb när Sandra, den finaste kexet på Lök-Företaget, serverade mig en take away latte. Bara sådär, en fin gest utan att jag frågade om det. Och den var med en sockerbit i som hon hade rört om clockwise. Hon hade observerat mig under mitt senaste raseriutbrott som Olle fick utstå och hon hade lärt sig av hans misstag.

Jag blev rörd till tårar och funderade på att fria till henne och fråga om hon ville föda mina barn och flytta ut på landet med mig till ett flott radhus mitt i fucking nowhere, med betoning på fucking.

Hon hade god kvinnlig intuition och utförde det hela med ett blygt leende. Patriarken i mig var nöjd och arbetet kunde fortgå.

Jag har satt hela min arbetsplats i skräck genom att spöa alla i tennis, kräva att få kaffet serverat och ställa till scener om kaffet inte är fulländat. Jag har spridit ut mina svettiga träningskläder all over the place och ingen har något att invända. Nu är det bara lönen som måste dubblas, sen är jag nöjd.

Malmö

Kom precis hem från Malmö och en helg fylld med sportjournalistik. Sverige torskade mot Israel bakom stängda dörrar i Davis Cup. Satt sound and safe nere i pressrummet under de tre dagarna, terroristerna kunde inte komma åt mig. Satt lite och önskade att några av dem skulle invadera Baltiska hallen så att jag hade fått lite mer action. Sverige - Israel i Davis Cup var...lökigt.

Checkade ut i morse från mitt glassiga hotell (min uppdragsgivare betalar) och satte mig på Wayne's Coffee vid Gustaf Adolfs torg. Tyvärr hade en dansk grupp med utvecklingsstörda vuxna mongoträff där så det blev lite osoft.

Tågresan hem var grymt seg, nästa gång flyger jag åt bägge hållen. X2000 är fucking överskattat för en resenär som the Broke Stringer.

Väl hemma kommer jag att däcka inom en halvtimme. I morgon tar jag itu med att göra-listan.

Broke Stringer återförenas med Eva-Lotta

Hej kära läsare,

Fick höra av Eva-Lotta att vissa av er solidaritetsbojkottade min blogg för att jag tog ett litet break från henne.

Eva-Lotta har varit i Berlin och hängt med pretto-crowdet (hennes egna ord) och vi sågs igår. Hon har fortfarade inga planer på att BLEKA ANUS. Jag var sugar daddy och bjöd på middag på ett pretto-hak, Eva-Lotta åt röding med bakad potatis och champagnesås och jag åt lax med risotto och aioli. Så nu är Eva-Lotta glad igen. Fråga mig inte hur jag hade råd med kalaset, men ingenting glädjer en playboy som en kvinnas leende.

I helgen var jag på middag hos Johan, som hade gjort pastasallad till sig själv och mig och två andra snubbar plus fem brudar som var där i egenskap av singlar. Tjejen som var objektivt snyggast var fantastiskt dryg så jag nonchade henne som en riktig Broke Stringer bör göra. Hon var finska och jag tycker alla finskor jag har träffat är dryga. I don't like them. Märk väl finskor, inte finlandssvenskor. Finlandssvenskor är mycket sympatiska, de är ju nästan svenskar.

Tre av de andra tjejerna var rugguglor, känns lite elakt att säga det då en av dem hade fin personlighet. Och så var det en persisk-göteborgsk tjej som var fan så mycket charmigare än resten av packet. Jag pratade en hel del med henne, jag bad Johan att sätta på lite Barry White i bakgrunden och jag viskade saker i hennes öra. "I'm a lover, not a fighter," sa jag och ägnade mig åt det som jag brukar kalla för harmlös antastning. Hon skrattade och sa att jag var hur söt som helst men att jag inte skulle få något.

Sen ville b-brudarna dra till Lemon Bar på Kungsholmen och jag sa att det var en grymt sugig idé men de andra killarna var tofflar och bestämde sig för att vi skulle rätta oss efter tjejernas viljor. Så vi tog taxi dit och efter fem minuter inne på stället så sög allt så jag tog taxi hem.

Keith

http://www.youtube.com/watch?v=RBT6wY6vtpQ

Säga vad man vill om Keith Jarrett, men som solopianist är han den största av dem alla inom jazzen.

Valde bort att gå ut med folk på jobbet ikväll, ville undvika alkoholen (och orkade inte ta mig till förorten Kungsholmen.) Så jag lökade på egen hand, har tittat på fantastiskt många dåliga teveprogram. Till sist blev det YouTube.

Om Israel

Nästa helg spelar Sverige Davis Cup-match mot Israel i Malmö.

Jag skulle vilja bojkotta evenemanget - inte för att Israel har betett sig som idioter den senaste tiden, utan för att jag har bristande arbetslust.

Mickey Rourke

http://www.youtube.com/watch?v=og3tN7P6oKI

Jag har inte sett Sean Penn i filmen "Milk", men han spöade ju som bekant min favorit Mickey Rourke och kammade hem Oscarn för bästa manliga huvudroll. Generellt sett är ju Sean en fan så mycket bättre skådis an Mickey, men jag har svårt att se att någon av de nominerade skulle ha stått för en större rollinsats än Mickey denna gång.

Jag hade ändå tippat att Mickey inte skulle vinna. En massiv winning streak bådar faktiskt inte gott inför de största sammanhangen, kolla bara på Andy Murray som var obesegrad i år inför Australian Open. Mickey vann Golden Globe, Bafta och Independent Spirit Award så jag hade magkänslan att det här bär inte hela vägen till en Oscar.

Hade jag dessutom sett klippet ovanför (Mickeys segerspeech på Independent awards) så hade jag kunnat satsa mina pungkulor på att han inte skulle vinna. Man får inte svära i dessa sammanhang som Mickey gör. Men han är cool!

Jag umgås med Birgitta och Folke

Var ute och drack bärs med Birgitta och Folke, men Folke var så sur och humorfri ikväll att jag döpte om honom till Volkswagen.

Jag drog ett par vitsar och Birgitta garvade som fan, men Volkswagen var inte det minsta road. Han tyckte att min humor var buskis. Så jag och Birgitta försökte skämta om hans oförmåga att skratta åt mina skämt men Volkswagen blev bara argare. Våra försök att bonda i en trekant (pardon the language) uppfattade Volkswagen som utfrysning.

Jag drog ett skämt som involverar samlag med kossor på en bondgård som alla mina hippa polare har garvat år. Men Volkswagen har inte riktigt tagit mig till sitt hjärta. Oh, fuck him.

Storm i en latte-mugg

Olle handlade en take-away latte till mig och jag frågade:

"Har du lagt i socker?"

Han svarade nej så jag bad honom att gå in i köket på vårt jobb och lägga i en sockerbit.

Olle gjorde precis som jag ville - trodde jag. När han kom tillbaka med kaffet frågade jag honom om han hade rört i sockret clockwise, men det hade han inte så jag fick ett raseriutbrott och tuggade fradga och skällde ut honom efter noter. Alla på jobbet blev rädda eller generade eller bägge delarna. Snyggaste bruden på kontoret skruvade på sig i stolen och jag tänkte att det här kanske inte var ett så genomtänkt move.

Men jag kunde inte backa, jag var tvungen att visa hela kontoret att man fuckar inte med the Broke Stringer, inte ens när han är broke for real. Jag är kungen av frihet på detta vårt lökjobb, så de ska behandla mig som en kung. En kung med den där blandningen av råstyrka och känslighet, moviestar-quality. Marlon Brando hade varit rätt man för att gestalta detta mitt magnifika utbrott.

När man introducerar ren kaos på en arbetsplats där alla sitter i tvångströjor så föds rädsla och ångest. Ingenting skrämmer människor som ett slag av frihet i solar plexus. Min boss höll på att skita på sig och det var helt tyst och jag stod i centrum som jag alltid borde göra.

Jag är och förblir kameleonten som dansar på en lina spänd mellan ångesten att födas och glädjen att dö. Och fastän jag tyckte lite synd om Olle, han var ju bara ett litet obstakel i mitt enorma rättshaveri, så var utbrottet befogat och nödvändigt.

Stevie Wonder hälsade på

I natt drömde jag att Stevie Wonder satt i mina föräldrars kök och sjöng "Happy Birthday" för någon av oss i familjen. Vet inte vem det var han sjöng för, men det var inte för mig.

Stevie wailade klockrent och vi var alla rörda till tårar.

Jag glömde att fråga Stevie om några tips för framförandet av "I Can't Help It", han skrev ju den låten. Men det kanske var lika bra att jag lät bli, the moment would have been ruined.

Doktorn svarar

Sebe SMS:ar och frågar:

"Jag vill veta om Eva-Lotta har blekt sitt anus än, detta är allt jag tänker på. Är jag normal?"

Broke Stringer svarar:

Mig veterligen har Eva-Lotta fortfarande inte blekt sitt anus, och mig veterligen har hon inga planer på att göra det. Om hon har planer på att göra det så har hon inte berättat det för mig.

Nej, Eva-Lottas stora hang-up sitter inte i anus utan i munnen. Hon har fått för sig att hon bör bleka tänderna, vilket är helt befängt eftersom hon har en snygg vit tandrad. Men alla är vi väl en smula uppfuckade av dessa skönhetsideal som basuneras ut. Jag har inte träffat personen som anser sig vara fulländad, det finns alltid nåt extrakilo att shava bort, ett födelsemärke som distraherar eller en näsa eller ett öra att justera.

För att återgå till Eva-Lottas anus. Att just Eva-Lottas anus och den potentiella blekningen fascinerar dig är inte onormalt, kanske lite dekadent dock. Men du bör veta att du i likhet med en stor del av denna läsarkrets tycker att inläggen som involverar Eva-Lotta är de intressantaste. Du kan simma lugnt, helt enkelt.

Tyvärr kommer jag inte ha något färskt att berätta om Eva-Lotta OCH HENNES ANUS den närmsta veckan. Ni som kan får söka er direkt till källan, ni andra får finna er i att det blir nonsens-detaljer från mitt eget liv ett tag framåt.

Michael Jackson

http://www.youtube.com/watch?v=RpFTmBBIcy4&feature=related

Har nyligen fått hem mitt piano och filar på Michael Jacksons "I Can't Help It" från Off the Wall-plattan (1979). Kanske det bästa Mike har gjort, if you ask me.

Redan i åldern åtta-nio var jag blown away av övergången från "She's Out of My Life" till "I Can't Help It" på skivan. Från den vemodigaste sången på jorden om förlorad kärlek till det jazziga, laid-back. Cocktail lounge... Lite som när man grinade ett tag över nåt som sög och sen gick man vidare och allt var soft och en lek igen. Som barn skakade man ju av sig sina worries rätt fort, där har vi kanske det man brukar kalla för resonansbotten.

Minns att jag flera år senare läste Jacksons självbiografi Moonwalker och tyckte den var rätt fånig, men att jag kände nån liten musikalisk samhörighet med Michael Jackson för att han sade sig gilla just den där övergången mellan de två låtarna.

Pianospelet sitter rätt bra i fingrarna, men jag har inte den vackra, kvinnliga stämma som Michael förfogade över då, för trettio år sedan. Vem ska jag ha på vocals? Suggestions?

Eva-Lotta

Eftersom halva min läsarkrets helst vill läsa om Eva-Lotta så ska jag pimpa upp min blogg en aning idag.

Jag pratade med Eva-Lotta igår då hon var bakis efter krökande på Spyan med diverse figurer från ankdammen. Sen ringde hon idag och tjatade sig till att vi skall fika. Så om ett par minuter lämnar jag jobbet för att fika med Eva-Lotta.

Eva-Lotta har varit och simmat idag på Centralbadet men i övrigt har hennes dag varit ganska lökig. Min dag har också varit lökig, var inne på the bureau och skrev en lökig story that didn't make the cut (jag stoppar inte in engelska uttryck för att verka cool. Ibland får jag helt enkelt inte till det på svenska).

Eva-Lotta har blött näsblod idag så det är lite synd om henne idag. Vi kommer förmodligen att prata om hur miserabelt livet är i dessa snöslaskiga depressionstider, med betoning på våra (läs: Eva-Lottas) liv. Jag kommer att dricka ännu en fullständigt onödig kopp kaffe, tippar att Eva-Lotta kommer att dricka chai-te (tjej-te brukar jag kalla det).

Det faktum att det är fredag betyder inte mycket

Kom precis hem från Patricia. Jag hade två stoltheter här i livet: jag hade aldrig varit på Patricia och aldrig åkt Finlandsbåt. Sedan juli 2007 har jag bara en stolthet. Ikväll var jag på bögbåten för andra gången i mitt liv, och det var precis lika boring som förra gången. Mötte upp Björn som hade fixat dit två chicks från Ecuador som inte var något att ha. De var slampiga som i en Buttman-film och det tråkiga är att i verkligheten kan man inte leva som i en Buttman-film för då får man HIV. Kalla mig rasist, men jag vågade inte ta risken. (jag hade inte chans på endera av de där två ecuadorianska brudarna ändå).

Tog taxi hem och det kostade under hundralappen, helt otroligt. Har finanskrisen drabbat även taxibolagen, har de sänkt priserna??

Eva-Lottas anus

Träffade Eva-Lotta idag och vi fikade. Hon vill bleka sina tänder, vilket jag tycker är en fantastiskt dum idé.

"Blek anus i stället," sa jag.

Jag vet ingenting om Eva-Lottas anus men det är väl mörkt där som i alla andra oblekta bajdynor. Anus lär ju vara i större behov av en blekning än hennes vita leende, that's for sure.

Sampras om Nadal och Fed

Tanken med den här bloggen från början var att den skulle handla om tennis, sporten som intresserar mig mest som journalist. Och då snackar jag elitspel, inte mitt eget mediokra tramsande som jag har skrivit om på sistone. Mitt första inlägg (september 2007) handlade om vilken fruktansvärt överskattad spelare Robin Söderling är.

Sedan dess har Robin överraskat mig med många fina resultat, han kanske tar sig in på topptio-listan en vacker dag. Men frågar ni mig så är och förblir han en spelare med alltför många brister för att utmana de största grabbarna.

Och apropå de stora grabbarna så hittade jag en intervju med Pete Sampras, den störste av dem alla. Jänkarens åsikter om Nadal-Federer stämmer i stort med mina.

http://www.tennisreporters.net/sampras021009.html

Oskar tar hand om den andre imperialisten

"Jag ska se till att Sverige bitch-slappar även USA," meddelar Oskar via SMS. Bra. Jag har ju som bekant spöat engelsmannen på vårt jobb ett antal gånger i tennis, Oskar ansvarar för jänkaren.

Jänkaren, alias mister Kuk, spelar så otroligt fult (rent estetiskt) och är stolt över det han lyckats göra med sin begränsade tennistalang. Han rekommenderar Brad Gilberts bok "Winning Ugly" till folk.

I'd rather win pretty! Man kan inte lira tennis som mister Kuk gör, inte heller som hans mentor Brad Gilbert gjorde. I don't give a fuck att Brad Gilbert lyckades bli världsfyra by winning ugly, att spela ugly är att acceptera mediokritet.

Varje gång jag har spelat mot mister Kuk eller sett Brad Gilbert lira på teve blir jag påmind om Beavis & Buttheads bästa video-kommentar :

"These guys are living on the edge!"

"Yeah, on the edge of wuss-cliff!"

Where are you guys?

Inga kommentarer på veckor nu. Where the fuck are guys when I need you? Har jag tappat stinget eller har ni tappat stinget?

löklökölököl lök lö klö lök lökl ö klö lök lök lök lök

lök lökl öklölkö lköl köl öl lök löklö klö klö lök lök lök lök lök lök klö köl lök lök lök lök lök

Lök-onsdag

Sitter på mitt jobb och måste skriva om den lökigaste av alla sporter - rally. Har suttit oinspirerad några timmar här och undrat vad jag håller på med. Behöver pengarna. I april sticker jag någonstans. Skulle gärna sticka i mars, men det är inte realistiskt.

Får lust att provocera mina medarbetare genom att porrsurfa med volymen på högsta-läget.

Biobesök

Eftersom denna tid på året suger nåt fruktansvärt så försöker jag att förlora mig själv i film. Vet sedan tidigare att jag i nio fall av tio tappar intresse för filmer jag ser i mitt eget hem (där det ju finns så mycket annat nonsense att göra). Så det har blivit mycket bio.

Förra veckan gick jag på bio hela fem gånger. "Revolutionary Road" på måndagen, "Mellan väggarna" på torsdagen, "Frozen River" på fredagen, "Frost/Nixon" på lördagen och "Synechdrome, New York" på söndagen.

Har tidigare avverkat "Gomorra" och "Mammut", ikväll blir det "Tvivel" tillsammans med Tommy Boy. När jag träffade Rob the Bookie i fredags inledde han med frågan:

-Hur fan har du lyckats bränna alla pengar du tjänar?

Jag vet inte hur jag brände dem då. Men jag vet hur jag bränner dem nu. Känns tryggt.

Karim

Min vän Karim kom förbi och som den galna och handlingskraftiga karl han är så plockade han fram WC-rent och nåt annat rengöringsmedel jag inte visste att jag hade i mina skåp. Och rengjorde delar av mitt badrum (läs: toaletten). "Jag gör det för min egen skull, inför mina framtida besök," sa Karim, som även bjöd på lunch. Life is good for the Freeloader.

Återstår bara att se hur mycket cash han lånar mig.

Fredag och the freeloading just keeps on going

Mycket riktigt lyckades jag freeloada även på mister Markus igår. Han pröjsade för bion och det var jag glad för, filmen var ingen höjdare.

Vi såg Laurent Cantets "Mellan väggarna", den hade vunnit Guldpalmen i Cannes och fått högsta betyg i Svenskan, men det var ju förstås inget att lita på. Den var inte direkt dålig men den var fan inte mästerlig. Man kunde ju ha räknat ut att borgartidningen nummer ett skulle gilla en film som handlar om bråkiga ghettobarn i det franska plugget. Lars Leijonborg har säkert mysrunkat till filmen ett antal gånger.

Hursomhelst fortsatte freeloadandet idag då Oskar ringde och ville käka lunch och jag sa "Om du betalar." Oskar sa okay.

Nu har jag en liten lökpaus på jobbet, samlar mod inför resan ut till Västerhaninge där Rob the Bookie väntar.

The blues, motherfucker!

Råkade hitta lite gitarr-runk i min smak. Jeff Beck tar sig an Charlie Mingus.

http://www.youtube.com/watch?v=ImxM4Rj5pOQ

Jag freeloadar

Idag torsdag blev en freeloader-dag för the Broke Stringer. Spelade tennis med engelsmannen och lyckades mygla mig till att slippa betala för de två timmarna. Jag sa att jag skulle pröjsa nästa gång vi spelar. Förhoppningsvis glömmer engelsmannen bort det, annars kan det ju inte räknas som en riktig freeload. Sen träffade jag Freddie som var sugar daddy på caféet. Nu återstår bara att se om även mister Markus vill agera barmhärtig samarit. I morgon får jag besked av Rob the Bookie om min eventuella skatteskuld, så lite freeloading-träning dan innan är ju ytterst lämpligt.

Begreppet "freeloada" stötte jag först på i Miles Davis låt "Freddie Freeloader":

http://www.youtube.com/watch?v=4xQE47HYbeM

Miles berättar i sin självbiografi (kanske min all-time favoritbok) om en snubbe i New York som tydligen hette Freddie. Killen var ingen jazzmusiker men älskade att hänga med de som var det, och han var tydligen såpass cool och rolig att Miles och grabbarna hade överseende med ett ständigt snyltande. Och killen fick sig en låt tillägnad.

Nu när jag sitter här och skriver slår det mig - jag har precis freeloadat på en kille som heter Freddie.

I morgon ska jag kräva Brigitte på 160 spänn som hon är skyldig mig. Mina överlevnadsknep börjar anta småländska proportioner.

Om mig

Charles Bukowski bröstade upp sig bakom Henry Chinaski, jag gör det bakom Broke Stringer. 87 procent av det jag skriver är sant. Jag har svårt att blotta strupen på den här bloggen.

Film

Kom precis hem från bion, såg Revolutionary Road (sorry, Eva-Lotta...).

Utan att avslöja några detaljer kan jag säga att den hör till det deppigaste jag har sett. Den hade lite samma effekt på mig som The Wrestler, även fast de är rätt så olika filmer. Men det gemensamma är det sorgliga i att se karaktärer, som har möjlighet att välja rätt och bli om inte lyckliga så iallafall lyckligare, fatta det sämre beslutet. It breaks my heart. Everytime.

Ett inlägg om tennis

Nadal vann förstås finalen mot Federer. Jag hade tippat Nadal som slutvinnare i Australian Open redan på onsdagen i turneringens första vecka. De som känner mig vet att detta är sant. De andra mupparna på mitt jobb kom med sina fyndiga små analyser i stil med "Murray är mannen i form nu, han är obesegrad" eller "Djokovic är bäst på hardcourt" eller "Federers grand slam-form är bäst, han tar Nadal om de möts i Melbourne".

Men jag fick rätt med min intuition som vanligt. Jag hade sagt till Oskar: "Nadal vinner. Han har störst pungkulor." Klart som fan en sån analys vinner, speciellt när man hänger med ett gäng journalister. Journalister är teoretiker som egentligen inte vet ett skit om det de skriver om. Andres Lokko kan inte lira gura vad jag vet och Mats Olsson kan inte boxas. Så de kompenserar med ord. Let's face it, en stjärnskribent på en porrtidning är förmodligen kass i bingen.

Men jag kan faktiskt spela tennis, mötte Magnus Norman i en match när vi var tolv (jag blev utklassad 6-1, 6-2). Magnus gick sedan vidare i livet och drog in ett par miljoner. Själv blev jag the Broke Stringer.

Tommy Boy kommer förbi

Tommy Boy kom förbi och vi gick till Storstad. Jag tycker att det är Stockholms i särklass muppigaste ställe, men det finns en del bäver där. Varken jag eller Tommy hade någon större framgång dock, så jag bjöd in oss på en fest i Sumpan som Johan och Tobbe var på. Silikon-Caroline höll i den, tror att hennes man fyllde år. Men när de sa "Okay, ni är välkomna" på telefon så kändes det krystat. Så jag messade och sa "Vi pissar på er fest. Den är ghetto".

I stället drog jag och Tommy Boy till Neumy och det blev ett kärt återseende. Neumy, som för en gångs skull var ensam hemma utan sin jobbiga brud, hade barskåpstömning och jag gav mig på lakritsshotsflaskan och halsade utan att fråga om lov. Neumy drack någon slags häxblandning och ville leka Dirty Sanchez och bad mig slå honom i huvudet med en trägiraff. Jag vågade inte så Neumy fick göra det själv varpå jag och Tommy brottade ner honom i en böghög.

I morgon blir det Toast Skagen och tournedos på Vasa's med Johan. What can I say? We are classy guys.

Enough whining

Nej, nu får det vara nog med bitter blues på ett tag. Man blir ju som man tänker och man tänker oftast som man skriver, så fuck it. Folk har haft det sämre än jag.

Tommy Boy kommer förbi snart och han kommer att impas av mitt hem eftersom det är större än hans. Snart köps den här bloggen upp av en fet mediekoncern och då kan jag casha in på mina nonsense-betraktelser. I värsta fall får jag be föräldrarna om hjälp. Men det finns mer glamourösa alternativ, jag kan ju hustla folk. Springnota kanske?

Igår tog jag en privatlektion i tennis - det är svårt att göra sig av med dyra vanor, hahahaha - och min toppade forehand sitter nästan på baslinjen. Oskar är mindre begåvad än jag på tennis men han har bättre kondis, så jag får köra boxercise eller kanske lite rikemansfru-yoga. Oskar kör yoga och jag frågade honom om han är kapabel att slicka sin egen pung nu. "Nej," sa Oskar.

"Men om ett år kan jag det, och då kommer att jag att säga 'fuck you and good-bye, bitches!"

Han illustrerade framtidsvisionen men två uppsträckta långfingrar.

Fick ett SMS från en polare, ...

...who shall remain unnamed.

"What you call the gutter I call home motherfucker..." skrev han.

Well, jag hoppas att jag inte behöver vistas alltför länge i ditt hem, Holmes. This sucks. Det värsta som finns för en player är att ramla tillbaka till the gutter. Inte att befinna sig i the gutter från början till slut, hela livet.

Ikväll blir det pizza-hemleverans för mina sista slantar, sen blir det utgång med Johan och Tobbe och deras mupp-posse, hoppas kunna freeloada lite på snålfittorna. Har lyckats leva ett sparsamt svenneliv idag, med tidningsläsning och teve. Förvånansvärt bekvämt, jag har mått sämre faktiskt. Ett välstädat hem, en skön soffa. Lite solsken genom fönstret, kvalitetslektyr. Man vänjer sig.

Jag kanske dramatiserar en aning, men...

Jag kanske blir tvungen att be skattmasens dotter om hjälp trots allt. Idag fick jag ett jävla skambud från Företaget och de vill att jag skall jobba för en skitsumma i dessa finanskristider. "Fuck you, outsourca mitt jobb till Indien i stället!" tänkte jag. Men jag behöver pengarna, mer än nånsin. Jag kunde inte bara pissa på cheferna och självmordsbomba hela stället, då hade jag fått sparken och fängelse.

Idag önskar jag: 1) att jag bodde i en billig hyresrätt 2) att jag sparat en rejäl summa av de pengarna jag tjänat under de senaste tre åren.

Nära slutet på filmen Wall Street, precis innan Charlie Sheen får reda på att allt har skitit sig, säger hans boss nåt i stil med: "When a man stares at the gutter and sees himself, that's when he finds his character." Vet inte om jag speglar mig själv i the gutter än. Men om jag gör det, är detta vändpunkten då?

När man står på toppen, då åker man taxi när man känner för det, äter ute, bjuder flådigt. Tar privatlektioner i squash, lever för stunden, lånar pengar till sina polare, de man i smyg skrattar åt för att de är så oseriösa att de inte kan sköta sin ekonomi. Eller "man", jag gjorde det.

Rob the Bookie skall nu utreda mina finanser och jag har motvilligt gått med på att träffas på hans sida av stan, fucking Västerhaninge. Förr blev det taxi dit (de få gånger vi träffades där), nu blir det pendel.

Han kommer säkert att lugna mig lite grann. Back in 2003 när jag var ny och hade sunkat med skatteinbetalningarna så sa Rob, "Ta det lugnt. Det löser sig, du får dricka lite mindre caffe latte i ett halvår." Den här gången får han väl säga "Laga din egen mat, åk kommunalt, stanna hemma på fredag och lördag." Hemmakväll med SVT, jippi. Let's Dance. När man får betalt som en svenne, då blir man en svenne eftersom man tvingas leva som en svenne.

Studentleg vs. Avdrag

Eva-Lotta hörde sig för och gladde mig med beskedet att jag får använda de rabatter som mitt studentleg berättigar mig till och samtidigt göra skatteavdrag på de inköpen, förutsatt att de är releterade till min business. Så nu kan jag förtära mina Burger King-meal med ännu fler förmåner...

Skämt åsido, tack Eva-Lotta för att du kollade upp det. Den tjejen är deeply connected inom Skatteverket och om jag nån dag fick för mig att skattefuska skulle jag ringa henne. En högersosse känner alltid igen en annan högersosse!

Jobb, Nadal, etcetera

Det var ett tag sen jag skrev här, har inte haft tid, hör och häpna. Läser lite på universitetet så dagarna är mer strukturerade nu, vilket resulterat i att jag sover bättre.

Vi har haft två seminarier och jag verkar smartast i vår klass. Det säger i och för sig inte så mycket när det är en kurs på Stockholms universitet. Men det verkar soft och lärorikt so far.

Idag har jag en lökdag på jobbet, det var också ett tag sen så det känns inte alltför ångestfyllt. Vi kollar på Nadal som spelar kvartsfinal mot Simon i Australian Open och det ser ut att bli en promenadseger för spanjoren. Tippade Nadal som turneringens slutsegrare för en vecka sedan.

När det handlar om min egen tennis så har jag inte bitch-slappat engelsmannen sen det senaste mötet jag skrev om. Min polare Sebe blev genuint upprörd när han läste om den segern och tyckte att jag var en skymf mot allt denna gentlemannasport står för, eftersom jag var mallig och ganska vulgär i mina ordval.

"Om du beter dig såhär när du vinnner, hur är du då när du förlorar?" frågade han retoriskt.

Ja du Sebe, jag förlorar ju inte så ofta these days eftersom jag mest spelar med snubbar från jobbet och de är mediokra i jämförelse med mig. Det är inte skryt, det är sant. Skulle jag ställa upp i en seriös turnering skulle jag få det svårare.

Men jag tänker inte spekulera i förluster. Det skulle aldrig McEnroe göra.

Tredje gången gillt

Jag bitch-bashade engelsmannen idag igen, tredje gången på raken som jag gör det. Känns som ett psykologiskt övertag är etablerat. Segersiffrorna blev 6-3 6-3, jag hade 5-2 i tredje och servade när vi var tvungna att sluta. Kändes lite vemodigt att inte få sätta det där sista knock-outslaget i fejset på kolonialjäveln, men jag skall inte klaga.

Kanske är dags att hitta en ny utmaning, men ärligt talat börjar jag gilla den här rutinen, "Friday is V-Day" när svensken fuckar engelsmannen. Sverige har ju en fin idrottstradition som innehåller en hel del besegring av britterna, inte minst i fotboll där vi inte förlorat mot England sedan 1968.

Jag var pigg i några timmar efter segern men så fort jag kom in på jobbet sjönk entusiasmen. Men det är fredag som sagt och efter konståkningsbevakningen ska jag dricka bärs med Johan.

Saker man inte minns

Det går en dokumentärserie om den underbara Victoria Silvstedt på teve nu.

Eva-Lotta hävdar att jag sade följande om Vickan i ett fylletelefonsamtal: "Jag skulle vilja nå hennes sårbara inre och trösta henne, sen skulle vi köra bröstknull."

Alltså, jag erkänner att jag skulle vilja se den kvinnans sårbara sida och jag skulle gärna trösta henne. Och hennes lökar är ju legendariska. Men att jag skulle ha lagt upp hela det där scenariot, det känns lite...efterhandsredigerat. Eller?

Jag är ju så fyndig ibland

The gorgeous Malena, en av mina sugar mamas, frågade: "Om vi är tillsammans om tio-tjugo år och jag vill plastikoperera mig då, skulle du ha nåt emot det?"

Jag svarade: "Du är en fri kvinna och bestämmer över ditt liv. Jag kan stå för den manliga motsvarigheten och börja tjäna massor med pengar då."

Då log Malena med hela sitt ansikte.

Sunday fight night

Igår kom Tobbe förbi och hade med sig en rippad version av dokumentärfilmen "Bret Hart - Wrestling With Shadows". Den handlade om fribrottaren Bret Hart som blir grundlurad av promotorn Vince McMahon, för att sammanfatta filmen kort. Filmen hade vunnit en massa prestigefyllda priser och visats både på SVT och BBC, men den var fan inte speciellt engagerande. Den kändes uppgjord precis som en wrestlingmatch och när den var slut ville Tobbe och jag ha lite riktig action så vi körde no holds barred-fight i mitt sovrum.

Jag lyckades pricka in ett par snygga karatesparkar i magen på Tobbe men på det stora hela var jag chanslös. Snubben visste hur han skulle utnyttja samtliga sina hundra kilon så jag hamnade mest i en massa ju-jitsu-armlås. Det enda värdiga jag kunde göra i det läget var att skända hans mamma, syster och flickvän verbalt.

Vi var högljudda och fulla och jag fattar inte att ingen granne kom och klagade. De klagar aldrig mina grannar, märkligt. Älskog, pianospel, fyllefajter när som helst på dygnet, not one single complaint. Halv fyra på morgonen lyckades jag sparka ut Tobbe för att få lite sömn.

Conference call

Idag sitter jag i telefon och pratar i en så-kallad conference call. Ett dussin journalister sitter och brainstormar. Boring! Fattar inte varför folk skall sitta och pitcha sin potentiella stories framför varandra? För att vi skall kännas som one big happy family? I don't give a fuck.

The Playboy ringde och han har börjat mixa vår senaste inspelning och han tyckte at det lät lovande. Om the Playboy tycker att det låter lovande så är det lovande.

Tidigare idag bitch-slappade jag engelsmannen i tennis återigen. 6-4, 6-3. Jämnare än förra gången men jag hade kontroll över matchen på det stora hela.

Ska jag försöka att kröka lite ikväll?

Charles Bukowski

Författaren Charles Bukowski sa: "94 procent av det jag skriver är sant." 87 procent av det jag skriver är sant. Jag antar att min fantasi är större än Bukowskis.

Lill-lördag

Jag steg upp halv tio och min kropp kändes gammal. Ont i ryggen och nacken men framförallt hälsenan. Ville ligga kvar under mitt varma täcke och slicka mina sår. Men jag och Nate hade planerat squash. Tog en jämrande promenad till squashhallen, bytte långsamt om. Satt och väntade på Nate i tio minuter. Sen ringde han. Jobbförhinder. Jag blev inte arg, jag blev lättad.

Hursomhelst, resten av den här dan blev lök. Hälsade på en kille som vi kan kalla för Daniel, en överklass-slacker med konstnärliga ambitioner. Var hemma hos honom på Kungsholmen, han bor där i en tvåa på 52 kvadrat, mamma är huvudsponsor.

Daniel är känslig och lat, precis som jag och de flesta jag känner. Idag sa han att han trodde sig vara manodepressiv. Då sa jag, ”du lökar hela dan, det är depressivt. Nu är det dags att visa upp det maniska.” Jag var skadeglad och ditchade honom rätt fort.

Vi borde ha druckit alkohol i stället för hans jävla lösviktste. Då hade jag haft mer att skriva om.

Stevie matchas av Tony

http://www.youtube.com/watch?v=LMStRERJNsM&feature=related

Stevie Wonder brukar äta upp sin co-stars varenda gång han sjunger en duett. Men gamlingen Tony Bennett håller fanimej jämna steg med honom i detta framträdande.

Insomnia del 2317

Med risk att jag upprepar mig. The Broke Stringer kan inte sova. Har fått fantastiska sömnpiller av Eva-Lotta, men dem kan jag ju inte använda hela jävla tiden. Så jag skapar. Här och nu. Mitt i natten.

Johan har varit på mig att vi skall göra musik ihop och jag har sagt till honom att det bara är att ta med sig guran och den portabla studion så kör vi. Men det är han som får stå för låttexterna. Jag har komponerat ett mästerepos i mitt liv och den låten hittade jag på när jag var elva. Den hette "Fuck you baby, I love you". När jag berättade det för Johan sa han på rent allvar att det var en bra refräng. Well, det är mitt bästa. Jag tror jag håller mig till pianot.

Det är synd att jag inte får spela piano mitt i natten. Mina tålmodiga grannar skulle tappa tålamodet då. I mitt förra liv var jag en jazzmusiker som spelade live varje natt på klubbar i New York, Istanbul och London.

Nej, det blir inte mer inspirerande än såhär just nu.

Prince

http://www.dailymotion.com/playlist/xq92o_mariclaire75_prince-s-history/video/x5vyzq_house-shaking_creation

En av mina sju (fyra?) läsare kände inte till Herbie. Inser att jag är en old fart när det kommer till musik. Men Prince känner väl de yngre till trots allt? Världens bästa liveartist en gång i tiden. Versionen av "Girls and Boys" 5:21 in i klippet är sublime.

Confessions of a heavy drinker?

Efter två dagar som eftertraktad (av någon anledning) var det lite back to life idag på söndag. Eva-Lotta ringde vid tolv och höll en ångestmonolog på ungefär en timme. Jag lyssnade och lyckades trycka in ett råd eller två när hon gjorde andningspauser.

Sen, efter en lovande promenad, ballade dagen gradvis ur. Johan ringde och sa eftermiddagsöl och jag sa "ja, EN öl." Så vi gick till ett av Stockholms sunkigaste hak där de hade happy hour, 25 spänn ölen. 25 spänn man, rena nittiotalspriserna, även för happy hour. Klientelet hade en medelålder på 68 år och den enda kvinnan på stället som var ung och snygg var servitrisen. "Vad fan gör en sån ballerina på detta skitställe," tänkte jag. Men hon verkade tuff och behövde inte räddas och jag och Johan vilade våra gubbiga ögon på hennes spänstiga kropp.

Johan drack fem öl, jag drack bara en, men självklart drack vi lite sprit också. Servitrisballerinan rekommenderade Frangelico, hasselnötslikör. Det var sött och gott.

Pizza hos kurden på väg hem. Nu ska jag ta itu med verkligheten, bland annat städa mitt handfat. Så kära läsare, tune in soon så kanske ni får se ett "before and after"-collage på mitt handfat.

The good day part 2

Åkte hem till Tobbe och han hade sparat ett helrör Sambuca for the occasion och det gick vi loss på som två törstiga hyndor.

Tobbe hade tankat hem en klanderfri kopia av "The Wrestler" med Mickey Rourke och vi kollade på den. Vi snackade bort ungefär halva filmen och Tobbe hostade som en astmasjuk kärring och hans cirka åtta mobiltelefoner ringde vid typ fyrtio tillfällen. Trots allt det där fick vi till någon slags tystnad i de mest gripande scenerna och jag bölade vid två tillfällen. Tobbe hade sitt vanliga pokerfejs.

Och min tur fortsatte. Såg Andy Murray klå Roger Federer i Qatar Open och eftersom Roger verkade osportslig vid handskakningen fick jag ett litet rus av skadeglädje. Sen tog jag pendeln tillbaka till stan och lyckades med konststycket att anlända i tid hos mina föräldrar som stod för middagen. Min mor var glad för att jag var punktlig för en gångs skull.

God damn it was a good day! Back to reality i morgon?

Today was a good day

http://www.youtube.com/watch?v=c4RY-eJgHHs

Lyckades sparka mig själv ur sängen halv tio och det visade sig vara a stroke of fortune. Mötte upp en engelsman, who shall remain unnamed, och vi drog ut till Salk-hallen. Tennis, för er som inte vet. Och jag pulveriserade skiten ur snubben.

Jag throat-gaggade honom med min nyinköpta racket och triumferade 6-0, 6-1, 6-3. Engelsmannen, till vardags rätt kaxig och ful i mun, fick gräva djupt i reserverna och gratulera på gentlemannamanéer som man förknippar med hans land och deras usla tennisspelare.

Sen duschade vi och jag gick runt och spände bicepsen och var tre meter lång. Engelsmannens balle såg större ut än min, men det bekom mig inte.

Väl hemkommen njuter jag av lyxproblemet att tvingas välja bland folks erbjudanden eftersom alla vill ha mig just idag. Ron vill ha mig, Tommie vill ha mig, Tobbe vill ha mig, Eva-Lotta vill alltid ha mig, mina föräldrar vill ha mig, Martina vill ha mig. Och din mamma vill ha mig!

Today was a good day, som Ice Cube rappade.

2009 so far

Jag kände friheten pulsera, från hypothalamus ända ner till lill-tån. Sen gick jag in på mitt lök-jobb och plötsligt kändes allt lökigt. Skymtade Oskar, som jag har spelat tennis med lately, och mindes vårt senaste samtal i duschen efter en match. Jag sade då: "Jag har inte varit på jobbet på länge och jag mår riktigt bra av det." Då sade Oskar: "Samma här, jag har inte varit där på nästan två veckor och jag mår bättre än nånsin." Sen skrattade vi.

Jag är och förblir en knegare som är beroende av inkomster. Jag är och förblir en ganska nice guy som har intellektet men inte hjärtat att blåsa folk på pengar. Så nu sitter jag här och stirrar och tänker "fuck".

Men jag har hälsan i behåll och jag har älskog med era mammor.

Freudiansk felsägning?

Träffade Tobbe och Marie och drack sprit. Försökte pitcha min blogg för Marie. Hon sa: "Jag är lite anti-blogg."

Jag sa: "Själv har jag kapitaliserat."

Sen rättade jag mig och sade: "Jag menar kapitulerat."

Money, money, money

För första gången på länge känns det som jag kan leva upp till mitt artistnamn Broke Stringer. Jag är inte pank men jag har kasst med pengar och räkningar att betala. Känns lite som en rise and fall-story i miniatyr. Back in the days när jag tjänade mycket pengar brukade jag leka big spender och bjuda flott. Självklart borde jag ha sparat inför tuffare tider. Det märkliga är att vissa jag känner verkar finna det helt normalt att jag förblir sugar daddy. Well folks, 2009 måste jag leva snålare. Jag kommer dessutom att hustla er alla, you fucking freeloaders. Jag är inte det minsta bitter...

Börjar få ordning på alla kvitton och papper och ikväll gör jag en rejäl inbetalning till Skatteverket. Sen ska jag ställa mig på Drottninggatan och sjunga "Brother, can you spare a dime?", alternativt blåsa ett storföretag på stora summor.

http://www.youtube.com/watch?v=a2LFVWBmoiw

I år hade Bill Evans fyllt 80 år om han hade varit vid liv. Rest in peace, Bill. När du spelade som vackrast var du untouchable.

Ännu en kass Michael Jackson-imitatör

http://www.youtube.com/watch?v=S-HidjM1sg4&feature=related

Alla har väl sett och skrattat åt Valentina Hassan som framförde "Ken Lee" i bulgariska Idol. Men hon var ju fan ett musikalisk geni jämte den här Michael Jackson-imitatören! Killen har NOLL rytm. Kolla in hans framförande av "Bad" cirka 45 sekunder in i klippet. He's bad alright...

Tennisens Persbrandt

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21318&a=1361926&lid=puff_1361929&lpos=rubrik

Jag har alltid tyckt att Marat Safin är tennisens Persbrandt. Han har ett liknande utseende och är ungefär lika lång som vår stora aktör. Men framförallt har Safin temperament. Att se ryssen spela när han har en dålig dag är lika underhållande som den ilsknaste Gunvald Larsson-monologen.

Och nu har mister Safin tydligen hamnat i slagsmål. Det har väl Persbrandt också gjort nån gång?

Herbie comes to rescue

Kunde inte sova i vanlig ordning. Försökte verkligen, gick och la mig runt tolv, men det gick inget vidare. Så det blev en YouTube-natt som heter duga. Självklart letade jag efter nya prylar med Herbie Hancock, men jag gjorde inga stora nya upptäckter.

Men det blev en fin trip down memory lane med det här klippet. Det finns bara en Herbie!

http://www.youtube.com/watch?v=fURS07axPfc&feature=related

Herbie har sagt att back in the days när han gick i plugget så lyssnade "all the cool kids" på jazz. "I never became cool, but I learned how to play jazz."

Helt sant. Som klippet illustrerar är Herbie en alldeles för glad och lekfull snubbe (med Steve Urkel-brillor) för att kallas cool. Cool är däremot trions basist Ron Carter - lugn, välklädd, lite humorfri, low-key. Snubben håller ihop låten med sina exakta bass lines medan Herbie och trummisen Billy Cobham har lekstuga. I love these guys!

Herbie & Chick

http://www.youtube.com/watch?v=eTGwPYWfZiA&feature=related

Om hela detta år blir sugigt så kan jag ändå alltid trösta mig med Herbie Hancocks musik! Mannen är ett geni. I klippet ovan spelar han en duett med Chick Corea, en av få pianister av samma kaliber.

2009 är här

Nyårsafton blev faktiskt riktigt lyckat. Vi var hemma hos Johan (a.k.a Johnny Turban), som lekte Jamie Oliver och lagade grym mat. Själv stod jag för vinet, hade köpt fyra flaskor. De gick åt fort. Lyckligtvis hade Johan sprit i överflöd i sitt hem så det blev Irish cream, vodka spetsat med turkpeppar, rysk fusk-champagne och öl till halv fem på morgonen.

Tolvslaget tillbringade vi framför teven och såg mister Malmsjö ropa in 2009 med dramatiska gester. Sen skulle vi ut och kolla fyrverkerier vid Vanadislunden, men det var självklart slut när vi äntligen hade masat iväg rövarna våra. Tobbe och Marie sa "hej då, vi åker hem och knullar nu", så då var det bara Johan och jag kvar.

Väl tillbaka i Johans pad så plockade han fram ett spel som hette tutt-memory. Som barndomsspelet memory fast med foton på nakna lökar. Johans samling av sexhumorprylar känns oändlig. Spelet visade sig dock vara alltför svårt för oss båda så det blev shot race i stället.

Jag var vis nog att mest dricka sprit och vitt vin under kvällens gång. Så nu kan jag stolt säga att detta år inte inleds med baksmälla.