Lamebook...

...är ett av mina stora vardagsnöjen nuförtiden. Man får liksom utgå ifrån att bilderna och incidenterna inte är arrangerade. Som denna, fett kul om det hände "på riktigt".

Ett litet försvarstal för Wozniacki

Okay, hon var världsetta jättelänge utan att vinna grand slam-titel.

Det skall till att man kammar hem en sådan för att kunna kalla sig världsetta med pondus.

Nu när Caroline Wozniacki trillat ned till en fjärdeplats kanske vi kan glömma detta snack ett tag och se till hennes kvaliteter som spelare.

Visst, hon har en lite väl defensiv stil och hennes slag är inte vinnande på samma sätt som Sharapovas. Men jag blir påmind om hur sevärda hennes matcher ofta är när Eurosport nu står på och danskan möter en mindre känd motståndare.

Hon möter någon vid namn Halep som spelar mer aggressivt och slår hårdare. Wozniacki lever som vanligt på sin goda blick för spelet, sitt fotarbete och sin bollsnålhet. Det är precis denna kontrast i spelstil som ofta gör en tennismatch underhållande.

Tidiga populärkulturella intryck

"Mais cette machine dans ma tête..."

Jag minns inte många videos från tiden då jag bodde i Belgien som barn, ålder fyra till åtta, tidigt 80-tal. Men det lilla fåtalet stod förstås för stora intryck. Det var självklart "Beat It" och "Thriller" med Michael Jackson, "Jump" med Van Halen , "Hello" med Lionel Ritchie. Och så denna. Monster-hit i den fransktalande världen, anno 1983 tror jag.

Axel Bauer är faktiskt en talangfull man, men han fick inga riktiga hits efter denna. Det skulle inte förvåna mig om han blev gay-ikon i samband med denna låt. Frantoningen är ju ganska homo här. I takt med låtens ökade popularitet gjordes ytterligare en video. Video nummer två var stilfull och påkostad, regisserad av ingen mindre än Jean-Baptiste Mondino som gjorde en tribute till en av Fassbinders filmer. Enough said.

Om boxning

Fan vad bra skrivet.

Svensk sportjournalistik är bra ibland men ganska ofta dålig. Riktigt dåliga artiklar blir det när det skrivs om boxning.

Jag är verkligen ingen boxkonnässör, men jag kan identifiera en välskriven artikel om boxning. Denna ovan av Richard Williams är inte speciellt lång men den är to the point, kontextualiserande och vågar ifrågasätta, eller nej, nyansera kring en legend.

Artiklar som denna hittar jag oftast i The Guardian och New York Times.

Björn

Hade lite catching up to do och såg denna nyss.

Så det var detta som provocerade folk?? Jag tyckte mest att Björn upprepade sig, kände igen de flesta av flosklerna sedan tidigare.

Friday freeloading?

Igår lyckades jag lura Neumy att jag var pank och freeloadade på honom när vi gick på Bronco's. Ikväll bjuckar Calle när vi skall ut - hans initiativ. Som den otroligt hyggliga individ och skötsamma Jesus-dyrkare han är så tyckte han det var självklart då han känner till min ekonomiska situation (jag är inte pank men jag vänder onekligen på slantarna i skrivande stund).

Farsan bjuckar på lunch i morgon fredag, frågan är vem jag skall surfa på kvällstid? Eva-Lotta? Birgitta? Hm....

Lättja är feghetens lillebror

D'Angelo goes Prince

Status update

Det positiva med detta år är att jag har börjat skriva här ganska regelbundet. Det negativa är att jag gör det för att jag har så förbannat mycket tid över.

I nuläget har jag två uppdragsgivare som frilansare, men det är inga stora summor so far. Har dock en liten förhoppning om att februari månad kommer att bli mer lukrativ än januari.

Inte mycket att orda om på kärleksfronten. Ingen att vila i under dessa kalla och ganska sysslolösa dagar. Under en mycket vemodig solopromenad idag intalade jag mig själv att det inte blir så mycket tyngre än såhär.

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan, jag borde forska lite i vad som faktiskt menas med denna saying. Om jag ser till mig själv så känns det mer som att hoppet både kommer och går dagligen. Man får ta vara på stunderna då hoppet infinner sig.

All the ladies call me electric man

Hahaha

Top 5 regrets if the dying...

...verkar alla läsa, sett till uppdateringarna i mitt Facebook-flöde.

Det är tydligen en bok från början men alla verkar läsa en sammanfattande artikel som en journalist på The Guardian har gjort.

Jag har valt att undvika både boken och artikeln av två anledningar. Ett - jag har redan läst vartenda självhjälpstips som finns på denna jord. Några tips har jag sökt upp själv, vissa har jag fått bara genom att öppna Aftonbladet eller Expressen och snubbla över dem. Hela kontentan är sagd vid det här laget, den paketeras bara på nya sätt. Inflation!

Två - och kanske ännu mer signifikant - så ogillar jag just paketeringen som denna bok och artikel verkar stå för. Den så kallade skrämsel-metoden, inte helt olik den som tabloider och livsstilsmagasin dagligen sysslar med. Det är bäst du ser upp, du kanske dör bitter!

Jag kan bara tänka mig hur det hade sett ut om det var Aftonbladets söndagsbilaga som hade skrivit om denna dödsbäddsånger. Då hade ingressen varit något i denna stil:

"Åren går, du jobbar och får inte tid att göra allt du vill. Känner du igen dig? Är du rädd för att bli bitter på dödsbädden? Här är listan på det du troligtvis kommer att ångra! Läs dem och agera därefter!"

Om livet ändå var så enkelt och endimensionellt

I just want bang bang bang.

Maxwell

Kalla mig rasist, men när jag hör ett framträdande som detta önskar jag att jag var svart. Lite ironiskt att just en Michael Jackson-cover gav mig the urge att outa the whigger in me...

The Brownberg...

...skall förhoppningsvis titta förbi idag. Det blir male bonding på hög nivå, Beavis & Butthead fast med brains. Vi har snackat om att kolla på MI4 (väljer att kalla den så) vid nio-tiden men har jag tur så vill Brownberg softa inomhus. Fortsättning följer.

Sagt cirka 1999

Du vet, internet, det är en livsstil.

"Gordon Ramsay gets owned"

Man kan tycka vad man vill om Gordon Ramsay, men det är svårt att inte titta när hans program rullar på teve.

Jag tror att en stor del i framgången är att man som tittare sitter och väntar på att någon slags vardagshjälte/hjältinna skall dyka upp och stå upp för sig själv mot Gordon och få sista ordet.

Det har väl aldrig riktigt hänt, vad jag vet. Gjorde sökningen "Gordon Ramsay gets owned" på YouTube och botaniserade runt lite. Denna missnöjda kund fick inte riktigt sista ordet men hon kanske vann argumentet på sitt sätt?

Straight from the telly

"My heart belongs to bimbos."