Friday, February 27, 2009

Keith

http://www.youtube.com/watch?v=RBT6wY6vtpQ

Säga vad man vill om Keith Jarrett, men som solopianist är han den största av dem alla inom jazzen.

Valde bort att gå ut med folk på jobbet ikväll, ville undvika alkoholen (och orkade inte ta mig till förorten Kungsholmen.) Så jag lökade på egen hand, har tittat på fantastiskt många dåliga teveprogram. Till sist blev det YouTube.

Om Israel

Nästa helg spelar Sverige Davis Cup-match mot Israel i Malmö.

Jag skulle vilja bojkotta evenemanget - inte för att Israel har betett sig som idioter den senaste tiden, utan för att jag har bristande arbetslust.

Thursday, February 26, 2009

Mickey Rourke

http://www.youtube.com/watch?v=og3tN7P6oKI

Jag har inte sett Sean Penn i filmen "Milk", men han spöade ju som bekant min favorit Mickey Rourke och kammade hem Oscarn för bästa manliga huvudroll. Generellt sett är ju Sean en fan så mycket bättre skådis an Mickey, men jag har svårt att se att någon av de nominerade skulle ha stått för en större rollinsats än Mickey denna gång.

Jag hade ändå tippat att Mickey inte skulle vinna. En massiv winning streak bådar faktiskt inte gott inför de största sammanhangen, kolla bara på Andy Murray som var obesegrad i år inför Australian Open. Mickey vann Golden Globe, Bafta och Independent Spirit Award så jag hade magkänslan att det här bär inte hela vägen till en Oscar.

Hade jag dessutom sett klippet ovanför (Mickeys segerspeech på Independent awards) så hade jag kunnat satsa mina pungkulor på att han inte skulle vinna. Man får inte svära i dessa sammanhang som Mickey gör. Men han är cool!

Wednesday, February 25, 2009

Jag umgås med Birgitta och Folke

Var ute och drack bärs med Birgitta och Folke, men Folke var så sur och humorfri ikväll att jag döpte om honom till Volkswagen.

Jag drog ett par vitsar och Birgitta garvade som fan, men Volkswagen var inte det minsta road. Han tyckte att min humor var buskis. Så jag och Birgitta försökte skämta om hans oförmåga att skratta åt mina skämt men Volkswagen blev bara argare. Våra försök att bonda i en trekant (pardon the language) uppfattade Volkswagen som utfrysning.

Jag drog ett skämt som involverar samlag med kossor på en bondgård som alla mina hippa polare har garvat år. Men Volkswagen har inte riktigt tagit mig till sitt hjärta. Oh, fuck him.

Storm i en latte-mugg

Olle handlade en take-away latte till mig och jag frågade:

"Har du lagt i socker?"

Han svarade nej så jag bad honom att gå in i köket på vårt jobb och lägga i en sockerbit.

Olle gjorde precis som jag ville - trodde jag. När han kom tillbaka med kaffet frågade jag honom om han hade rört i sockret clockwise, men det hade han inte så jag fick ett raseriutbrott och tuggade fradga och skällde ut honom efter noter. Alla på jobbet blev rädda eller generade eller bägge delarna. Snyggaste bruden på kontoret skruvade på sig i stolen och jag tänkte att det här kanske inte var ett så genomtänkt move.

Men jag kunde inte backa, jag var tvungen att visa hela kontoret att man fuckar inte med the Broke Stringer, inte ens när han är broke for real. Jag är kungen av frihet på detta vårt lökjobb, så de ska behandla mig som en kung. En kung med den där blandningen av råstyrka och känslighet, moviestar-quality. Marlon Brando hade varit rätt man för att gestalta detta mitt magnifika utbrott.

När man introducerar ren kaos på en arbetsplats där alla sitter i tvångströjor så föds rädsla och ångest. Ingenting skrämmer människor som ett slag av frihet i solar plexus. Min boss höll på att skita på sig och det var helt tyst och jag stod i centrum som jag alltid borde göra.

Jag är och förblir kameleonten som dansar på en lina spänd mellan ångesten att födas och glädjen att dö. Och fastän jag tyckte lite synd om Olle, han var ju bara ett litet obstakel i mitt enorma rättshaveri, så var utbrottet befogat och nödvändigt.

Stevie Wonder hälsade på

I natt drömde jag att Stevie Wonder satt i mina föräldrars kök och sjöng "Happy Birthday" för någon av oss i familjen. Vet inte vem det var han sjöng för, men det var inte för mig.

Stevie wailade klockrent och vi var alla rörda till tårar.

Jag glömde att fråga Stevie om några tips för framförandet av "I Can't Help It", han skrev ju den låten. Men det kanske var lika bra att jag lät bli, the moment would have been ruined.

Doktorn svarar

Sebe SMS:ar och frågar:

"Jag vill veta om Eva-Lotta har blekt sitt anus än, detta är allt jag tänker på. Är jag normal?"

Broke Stringer svarar:

Mig veterligen har Eva-Lotta fortfarande inte blekt sitt anus, och mig veterligen har hon inga planer på att göra det. Om hon har planer på att göra det så har hon inte berättat det för mig.

Nej, Eva-Lottas stora hang-up sitter inte i anus utan i munnen. Hon har fått för sig att hon bör bleka tänderna, vilket är helt befängt eftersom hon har en snygg vit tandrad. Men alla är vi väl en smula uppfuckade av dessa skönhetsideal som basuneras ut. Jag har inte träffat personen som anser sig vara fulländad, det finns alltid nåt extrakilo att shava bort, ett födelsemärke som distraherar eller en näsa eller ett öra att justera.

För att återgå till Eva-Lottas anus. Att just Eva-Lottas anus och den potentiella blekningen fascinerar dig är inte onormalt, kanske lite dekadent dock. Men du bör veta att du i likhet med en stor del av denna läsarkrets tycker att inläggen som involverar Eva-Lotta är de intressantaste. Du kan simma lugnt, helt enkelt.

Tyvärr kommer jag inte ha något färskt att berätta om Eva-Lotta OCH HENNES ANUS den närmsta veckan. Ni som kan får söka er direkt till källan, ni andra får finna er i att det blir nonsens-detaljer från mitt eget liv ett tag framåt.

Tuesday, February 24, 2009

Michael Jackson

http://www.youtube.com/watch?v=RpFTmBBIcy4&feature=related

Har nyligen fått hem mitt piano och filar på Michael Jacksons "I Can't Help It" från Off the Wall-plattan (1979). Kanske det bästa Mike har gjort, if you ask me.

Redan i åldern åtta-nio var jag blown away av övergången från "She's Out of My Life" till "I Can't Help It" på skivan. Från den vemodigaste sången på jorden om förlorad kärlek till det jazziga, laid-back. Cocktail lounge... Lite som när man grinade ett tag över nåt som sög och sen gick man vidare och allt var soft och en lek igen. Som barn skakade man ju av sig sina worries rätt fort, där har vi kanske det man brukar kalla för resonansbotten.

Minns att jag flera år senare läste Jacksons självbiografi Moonwalker och tyckte den var rätt fånig, men att jag kände nån liten musikalisk samhörighet med Michael Jackson för att han sade sig gilla just den där övergången mellan de två låtarna.

Pianospelet sitter rätt bra i fingrarna, men jag har inte den vackra, kvinnliga stämma som Michael förfogade över då, för trettio år sedan. Vem ska jag ha på vocals? Suggestions?

Monday, February 23, 2009

Eva-Lotta

Eftersom halva min läsarkrets helst vill läsa om Eva-Lotta så ska jag pimpa upp min blogg en aning idag.

Jag pratade med Eva-Lotta igår då hon var bakis efter krökande på Spyan med diverse figurer från ankdammen. Sen ringde hon idag och tjatade sig till att vi skall fika. Så om ett par minuter lämnar jag jobbet för att fika med Eva-Lotta.

Eva-Lotta har varit och simmat idag på Centralbadet men i övrigt har hennes dag varit ganska lökig. Min dag har också varit lökig, var inne på the bureau och skrev en lökig story that didn't make the cut (jag stoppar inte in engelska uttryck för att verka cool. Ibland får jag helt enkelt inte till det på svenska).

Eva-Lotta har blött näsblod idag så det är lite synd om henne idag. Vi kommer förmodligen att prata om hur miserabelt livet är i dessa snöslaskiga depressionstider, med betoning på våra (läs: Eva-Lottas) liv. Jag kommer att dricka ännu en fullständigt onödig kopp kaffe, tippar att Eva-Lotta kommer att dricka chai-te (tjej-te brukar jag kalla det).

Friday, February 20, 2009

Det faktum att det är fredag betyder inte mycket

Kom precis hem från Patricia. Jag hade två stoltheter här i livet: jag hade aldrig varit på Patricia och aldrig åkt Finlandsbåt. Sedan juli 2007 har jag bara en stolthet. Ikväll var jag på bögbåten för andra gången i mitt liv, och det var precis lika boring som förra gången. Mötte upp Björn som hade fixat dit två chicks från Ecuador som inte var något att ha. De var slampiga som i en Buttman-film och det tråkiga är att i verkligheten kan man inte leva som i en Buttman-film för då får man HIV. Kalla mig rasist, men jag vågade inte ta risken. (jag hade inte chans på endera av de där två ecuadorianska brudarna ändå).

Tog taxi hem och det kostade under hundralappen, helt otroligt. Har finanskrisen drabbat även taxibolagen, har de sänkt priserna??

Wednesday, February 18, 2009

Eva-Lottas anus

Träffade Eva-Lotta idag och vi fikade. Hon vill bleka sina tänder, vilket jag tycker är en fantastiskt dum idé.

"Blek anus i stället," sa jag.

Jag vet ingenting om Eva-Lottas anus men det är väl mörkt där som i alla andra oblekta bajdynor. Anus lär ju vara i större behov av en blekning än hennes vita leende, that's for sure.

Monday, February 16, 2009

Sampras om Nadal och Fed

Tanken med den här bloggen från början var att den skulle handla om tennis, sporten som intresserar mig mest som journalist. Och då snackar jag elitspel, inte mitt eget mediokra tramsande som jag har skrivit om på sistone. Mitt första inlägg (september 2007) handlade om vilken fruktansvärt överskattad spelare Robin Söderling är.

Sedan dess har Robin överraskat mig med många fina resultat, han kanske tar sig in på topptio-listan en vacker dag. Men frågar ni mig så är och förblir han en spelare med alltför många brister för att utmana de största grabbarna.

Och apropå de stora grabbarna så hittade jag en intervju med Pete Sampras, den störste av dem alla. Jänkarens åsikter om Nadal-Federer stämmer i stort med mina.

http://www.tennisreporters.net/sampras021009.html

Saturday, February 14, 2009

Oskar tar hand om den andre imperialisten

"Jag ska se till att Sverige bitch-slappar även USA," meddelar Oskar via SMS. Bra. Jag har ju som bekant spöat engelsmannen på vårt jobb ett antal gånger i tennis, Oskar ansvarar för jänkaren.

Jänkaren, alias mister Kuk, spelar så otroligt fult (rent estetiskt) och är stolt över det han lyckats göra med sin begränsade tennistalang. Han rekommenderar Brad Gilberts bok "Winning Ugly" till folk.

I'd rather win pretty! Man kan inte lira tennis som mister Kuk gör, inte heller som hans mentor Brad Gilbert gjorde. I don't give a fuck att Brad Gilbert lyckades bli världsfyra by winning ugly, att spela ugly är att acceptera mediokritet.

Varje gång jag har spelat mot mister Kuk eller sett Brad Gilbert lira på teve blir jag påmind om Beavis & Buttheads bästa video-kommentar :

"These guys are living on the edge!"

"Yeah, on the edge of wuss-cliff!"

Friday, February 13, 2009

Where are you guys?

Inga kommentarer på veckor nu. Where the fuck are guys when I need you? Har jag tappat stinget eller har ni tappat stinget?

Wednesday, February 11, 2009

löklökölököl lök lö klö lök lökl ö klö lök lök lök lök

lök lökl öklölkö lköl köl öl lök löklö klö klö lök lök lök lök lök lök klö köl lök lök lök lök lök

Lök-onsdag

Sitter på mitt jobb och måste skriva om den lökigaste av alla sporter - rally. Har suttit oinspirerad några timmar här och undrat vad jag håller på med. Behöver pengarna. I april sticker jag någonstans. Skulle gärna sticka i mars, men det är inte realistiskt.

Får lust att provocera mina medarbetare genom att porrsurfa med volymen på högsta-läget.

Tuesday, February 10, 2009

Biobesök

Eftersom denna tid på året suger nåt fruktansvärt så försöker jag att förlora mig själv i film. Vet sedan tidigare att jag i nio fall av tio tappar intresse för filmer jag ser i mitt eget hem (där det ju finns så mycket annat nonsense att göra). Så det har blivit mycket bio.

Förra veckan gick jag på bio hela fem gånger. "Revolutionary Road" på måndagen, "Mellan väggarna" på torsdagen, "Frozen River" på fredagen, "Frost/Nixon" på lördagen och "Synechdrome, New York" på söndagen.

Har tidigare avverkat "Gomorra" och "Mammut", ikväll blir det "Tvivel" tillsammans med Tommy Boy. När jag träffade Rob the Bookie i fredags inledde han med frågan:

-Hur fan har du lyckats bränna alla pengar du tjänar?

Jag vet inte hur jag brände dem då. Men jag vet hur jag bränner dem nu. Känns tryggt.

Monday, February 9, 2009

Karim

Min vän Karim kom förbi och som den galna och handlingskraftiga karl han är så plockade han fram WC-rent och nåt annat rengöringsmedel jag inte visste att jag hade i mina skåp. Och rengjorde delar av mitt badrum (läs: toaletten). "Jag gör det för min egen skull, inför mina framtida besök," sa Karim, som även bjöd på lunch. Life is good for the Freeloader.

Återstår bara att se hur mycket cash han lånar mig.

Friday, February 6, 2009

Fredag och the freeloading just keeps on going

Mycket riktigt lyckades jag freeloada även på mister Markus igår. Han pröjsade för bion och det var jag glad för, filmen var ingen höjdare.

Vi såg Laurent Cantets "Mellan väggarna", den hade vunnit Guldpalmen i Cannes och fått högsta betyg i Svenskan, men det var ju förstås inget att lita på. Den var inte direkt dålig men den var fan inte mästerlig. Man kunde ju ha räknat ut att borgartidningen nummer ett skulle gilla en film som handlar om bråkiga ghettobarn i det franska plugget. Lars Leijonborg har säkert mysrunkat till filmen ett antal gånger.

Hursomhelst fortsatte freeloadandet idag då Oskar ringde och ville käka lunch och jag sa "Om du betalar." Oskar sa okay.

Nu har jag en liten lökpaus på jobbet, samlar mod inför resan ut till Västerhaninge där Rob the Bookie väntar.

Thursday, February 5, 2009

The blues, motherfucker!

Råkade hitta lite gitarr-runk i min smak. Jeff Beck tar sig an Charlie Mingus.

http://www.youtube.com/watch?v=ImxM4Rj5pOQ

Jag freeloadar

Idag torsdag blev en freeloader-dag för the Broke Stringer. Spelade tennis med engelsmannen och lyckades mygla mig till att slippa betala för de två timmarna. Jag sa att jag skulle pröjsa nästa gång vi spelar. Förhoppningsvis glömmer engelsmannen bort det, annars kan det ju inte räknas som en riktig freeload. Sen träffade jag Freddie som var sugar daddy på caféet. Nu återstår bara att se om även mister Markus vill agera barmhärtig samarit. I morgon får jag besked av Rob the Bookie om min eventuella skatteskuld, så lite freeloading-träning dan innan är ju ytterst lämpligt.

Begreppet "freeloada" stötte jag först på i Miles Davis låt "Freddie Freeloader":

http://www.youtube.com/watch?v=4xQE47HYbeM

Miles berättar i sin självbiografi (kanske min all-time favoritbok) om en snubbe i New York som tydligen hette Freddie. Killen var ingen jazzmusiker men älskade att hänga med de som var det, och han var tydligen såpass cool och rolig att Miles och grabbarna hade överseende med ett ständigt snyltande. Och killen fick sig en låt tillägnad.

Nu när jag sitter här och skriver slår det mig - jag har precis freeloadat på en kille som heter Freddie.

I morgon ska jag kräva Brigitte på 160 spänn som hon är skyldig mig. Mina överlevnadsknep börjar anta småländska proportioner.

Monday, February 2, 2009

Om mig

Charles Bukowski bröstade upp sig bakom Henry Chinaski, jag gör det bakom Broke Stringer. 87 procent av det jag skriver är sant. Jag har svårt att blotta strupen på den här bloggen.

Film

Kom precis hem från bion, såg Revolutionary Road (sorry, Eva-Lotta...).

Utan att avslöja några detaljer kan jag säga att den hör till det deppigaste jag har sett. Den hade lite samma effekt på mig som The Wrestler, även fast de är rätt så olika filmer. Men det gemensamma är det sorgliga i att se karaktärer, som har möjlighet att välja rätt och bli om inte lyckliga så iallafall lyckligare, fatta det sämre beslutet. It breaks my heart. Everytime.

Ett inlägg om tennis

Nadal vann förstås finalen mot Federer. Jag hade tippat Nadal som slutvinnare i Australian Open redan på onsdagen i turneringens första vecka. De som känner mig vet att detta är sant. De andra mupparna på mitt jobb kom med sina fyndiga små analyser i stil med "Murray är mannen i form nu, han är obesegrad" eller "Djokovic är bäst på hardcourt" eller "Federers grand slam-form är bäst, han tar Nadal om de möts i Melbourne".

Men jag fick rätt med min intuition som vanligt. Jag hade sagt till Oskar: "Nadal vinner. Han har störst pungkulor." Klart som fan en sån analys vinner, speciellt när man hänger med ett gäng journalister. Journalister är teoretiker som egentligen inte vet ett skit om det de skriver om. Andres Lokko kan inte lira gura vad jag vet och Mats Olsson kan inte boxas. Så de kompenserar med ord. Let's face it, en stjärnskribent på en porrtidning är förmodligen kass i bingen.

Men jag kan faktiskt spela tennis, mötte Magnus Norman i en match när vi var tolv (jag blev utklassad 6-1, 6-2). Magnus gick sedan vidare i livet och drog in ett par miljoner. Själv blev jag the Broke Stringer.