Saturday, January 31, 2009

Tommy Boy kommer förbi

Tommy Boy kom förbi och vi gick till Storstad. Jag tycker att det är Stockholms i särklass muppigaste ställe, men det finns en del bäver där. Varken jag eller Tommy hade någon större framgång dock, så jag bjöd in oss på en fest i Sumpan som Johan och Tobbe var på. Silikon-Caroline höll i den, tror att hennes man fyllde år. Men när de sa "Okay, ni är välkomna" på telefon så kändes det krystat. Så jag messade och sa "Vi pissar på er fest. Den är ghetto".

I stället drog jag och Tommy Boy till Neumy och det blev ett kärt återseende. Neumy, som för en gångs skull var ensam hemma utan sin jobbiga brud, hade barskåpstömning och jag gav mig på lakritsshotsflaskan och halsade utan att fråga om lov. Neumy drack någon slags häxblandning och ville leka Dirty Sanchez och bad mig slå honom i huvudet med en trägiraff. Jag vågade inte så Neumy fick göra det själv varpå jag och Tommy brottade ner honom i en böghög.

I morgon blir det Toast Skagen och tournedos på Vasa's med Johan. What can I say? We are classy guys.

Enough whining

Nej, nu får det vara nog med bitter blues på ett tag. Man blir ju som man tänker och man tänker oftast som man skriver, så fuck it. Folk har haft det sämre än jag.

Tommy Boy kommer förbi snart och han kommer att impas av mitt hem eftersom det är större än hans. Snart köps den här bloggen upp av en fet mediekoncern och då kan jag casha in på mina nonsense-betraktelser. I värsta fall får jag be föräldrarna om hjälp. Men det finns mer glamourösa alternativ, jag kan ju hustla folk. Springnota kanske?

Igår tog jag en privatlektion i tennis - det är svårt att göra sig av med dyra vanor, hahahaha - och min toppade forehand sitter nästan på baslinjen. Oskar är mindre begåvad än jag på tennis men han har bättre kondis, så jag får köra boxercise eller kanske lite rikemansfru-yoga. Oskar kör yoga och jag frågade honom om han är kapabel att slicka sin egen pung nu. "Nej," sa Oskar.

"Men om ett år kan jag det, och då kommer att jag att säga 'fuck you and good-bye, bitches!"

Han illustrerade framtidsvisionen men två uppsträckta långfingrar.

Fick ett SMS från en polare, ...

...who shall remain unnamed.

"What you call the gutter I call home motherfucker..." skrev han.

Well, jag hoppas att jag inte behöver vistas alltför länge i ditt hem, Holmes. This sucks. Det värsta som finns för en player är att ramla tillbaka till the gutter. Inte att befinna sig i the gutter från början till slut, hela livet.

Ikväll blir det pizza-hemleverans för mina sista slantar, sen blir det utgång med Johan och Tobbe och deras mupp-posse, hoppas kunna freeloada lite på snålfittorna. Har lyckats leva ett sparsamt svenneliv idag, med tidningsläsning och teve. Förvånansvärt bekvämt, jag har mått sämre faktiskt. Ett välstädat hem, en skön soffa. Lite solsken genom fönstret, kvalitetslektyr. Man vänjer sig.

Wednesday, January 28, 2009

Jag kanske dramatiserar en aning, men...

Jag kanske blir tvungen att be skattmasens dotter om hjälp trots allt. Idag fick jag ett jävla skambud från Företaget och de vill att jag skall jobba för en skitsumma i dessa finanskristider. "Fuck you, outsourca mitt jobb till Indien i stället!" tänkte jag. Men jag behöver pengarna, mer än nånsin. Jag kunde inte bara pissa på cheferna och självmordsbomba hela stället, då hade jag fått sparken och fängelse.

Idag önskar jag: 1) att jag bodde i en billig hyresrätt 2) att jag sparat en rejäl summa av de pengarna jag tjänat under de senaste tre åren.

Nära slutet på filmen Wall Street, precis innan Charlie Sheen får reda på att allt har skitit sig, säger hans boss nåt i stil med: "When a man stares at the gutter and sees himself, that's when he finds his character." Vet inte om jag speglar mig själv i the gutter än. Men om jag gör det, är detta vändpunkten då?

När man står på toppen, då åker man taxi när man känner för det, äter ute, bjuder flådigt. Tar privatlektioner i squash, lever för stunden, lånar pengar till sina polare, de man i smyg skrattar åt för att de är så oseriösa att de inte kan sköta sin ekonomi. Eller "man", jag gjorde det.

Rob the Bookie skall nu utreda mina finanser och jag har motvilligt gått med på att träffas på hans sida av stan, fucking Västerhaninge. Förr blev det taxi dit (de få gånger vi träffades där), nu blir det pendel.

Han kommer säkert att lugna mig lite grann. Back in 2003 när jag var ny och hade sunkat med skatteinbetalningarna så sa Rob, "Ta det lugnt. Det löser sig, du får dricka lite mindre caffe latte i ett halvår." Den här gången får han väl säga "Laga din egen mat, åk kommunalt, stanna hemma på fredag och lördag." Hemmakväll med SVT, jippi. Let's Dance. När man får betalt som en svenne, då blir man en svenne eftersom man tvingas leva som en svenne.

Studentleg vs. Avdrag

Eva-Lotta hörde sig för och gladde mig med beskedet att jag får använda de rabatter som mitt studentleg berättigar mig till och samtidigt göra skatteavdrag på de inköpen, förutsatt att de är releterade till min business. Så nu kan jag förtära mina Burger King-meal med ännu fler förmåner...

Skämt åsido, tack Eva-Lotta för att du kollade upp det. Den tjejen är deeply connected inom Skatteverket och om jag nån dag fick för mig att skattefuska skulle jag ringa henne. En högersosse känner alltid igen en annan högersosse!

Jobb, Nadal, etcetera

Det var ett tag sen jag skrev här, har inte haft tid, hör och häpna. Läser lite på universitetet så dagarna är mer strukturerade nu, vilket resulterat i att jag sover bättre.

Vi har haft två seminarier och jag verkar smartast i vår klass. Det säger i och för sig inte så mycket när det är en kurs på Stockholms universitet. Men det verkar soft och lärorikt so far.

Idag har jag en lökdag på jobbet, det var också ett tag sen så det känns inte alltför ångestfyllt. Vi kollar på Nadal som spelar kvartsfinal mot Simon i Australian Open och det ser ut att bli en promenadseger för spanjoren. Tippade Nadal som turneringens slutsegrare för en vecka sedan.

När det handlar om min egen tennis så har jag inte bitch-slappat engelsmannen sen det senaste mötet jag skrev om. Min polare Sebe blev genuint upprörd när han läste om den segern och tyckte att jag var en skymf mot allt denna gentlemannasport står för, eftersom jag var mallig och ganska vulgär i mina ordval.

"Om du beter dig såhär när du vinnner, hur är du då när du förlorar?" frågade han retoriskt.

Ja du Sebe, jag förlorar ju inte så ofta these days eftersom jag mest spelar med snubbar från jobbet och de är mediokra i jämförelse med mig. Det är inte skryt, det är sant. Skulle jag ställa upp i en seriös turnering skulle jag få det svårare.

Men jag tänker inte spekulera i förluster. Det skulle aldrig McEnroe göra.

Friday, January 23, 2009

Tredje gången gillt

Jag bitch-bashade engelsmannen idag igen, tredje gången på raken som jag gör det. Känns som ett psykologiskt övertag är etablerat. Segersiffrorna blev 6-3 6-3, jag hade 5-2 i tredje och servade när vi var tvungna att sluta. Kändes lite vemodigt att inte få sätta det där sista knock-outslaget i fejset på kolonialjäveln, men jag skall inte klaga.

Kanske är dags att hitta en ny utmaning, men ärligt talat börjar jag gilla den här rutinen, "Friday is V-Day" när svensken fuckar engelsmannen. Sverige har ju en fin idrottstradition som innehåller en hel del besegring av britterna, inte minst i fotboll där vi inte förlorat mot England sedan 1968.

Jag var pigg i några timmar efter segern men så fort jag kom in på jobbet sjönk entusiasmen. Men det är fredag som sagt och efter konståkningsbevakningen ska jag dricka bärs med Johan.

Thursday, January 22, 2009

Saker man inte minns

Det går en dokumentärserie om den underbara Victoria Silvstedt på teve nu.

Eva-Lotta hävdar att jag sade följande om Vickan i ett fylletelefonsamtal: "Jag skulle vilja nå hennes sårbara inre och trösta henne, sen skulle vi köra bröstknull."

Alltså, jag erkänner att jag skulle vilja se den kvinnans sårbara sida och jag skulle gärna trösta henne. Och hennes lökar är ju legendariska. Men att jag skulle ha lagt upp hela det där scenariot, det känns lite...efterhandsredigerat. Eller?

Jag är ju så fyndig ibland

The gorgeous Malena, en av mina sugar mamas, frågade: "Om vi är tillsammans om tio-tjugo år och jag vill plastikoperera mig då, skulle du ha nåt emot det?"

Jag svarade: "Du är en fri kvinna och bestämmer över ditt liv. Jag kan stå för den manliga motsvarigheten och börja tjäna massor med pengar då."

Då log Malena med hela sitt ansikte.

Monday, January 19, 2009

Sunday fight night

Igår kom Tobbe förbi och hade med sig en rippad version av dokumentärfilmen "Bret Hart - Wrestling With Shadows". Den handlade om fribrottaren Bret Hart som blir grundlurad av promotorn Vince McMahon, för att sammanfatta filmen kort. Filmen hade vunnit en massa prestigefyllda priser och visats både på SVT och BBC, men den var fan inte speciellt engagerande. Den kändes uppgjord precis som en wrestlingmatch och när den var slut ville Tobbe och jag ha lite riktig action så vi körde no holds barred-fight i mitt sovrum.

Jag lyckades pricka in ett par snygga karatesparkar i magen på Tobbe men på det stora hela var jag chanslös. Snubben visste hur han skulle utnyttja samtliga sina hundra kilon så jag hamnade mest i en massa ju-jitsu-armlås. Det enda värdiga jag kunde göra i det läget var att skända hans mamma, syster och flickvän verbalt.

Vi var högljudda och fulla och jag fattar inte att ingen granne kom och klagade. De klagar aldrig mina grannar, märkligt. Älskog, pianospel, fyllefajter när som helst på dygnet, not one single complaint. Halv fyra på morgonen lyckades jag sparka ut Tobbe för att få lite sömn.

Friday, January 16, 2009

Conference call

Idag sitter jag i telefon och pratar i en så-kallad conference call. Ett dussin journalister sitter och brainstormar. Boring! Fattar inte varför folk skall sitta och pitcha sin potentiella stories framför varandra? För att vi skall kännas som one big happy family? I don't give a fuck.

The Playboy ringde och han har börjat mixa vår senaste inspelning och han tyckte at det lät lovande. Om the Playboy tycker att det låter lovande så är det lovande.

Tidigare idag bitch-slappade jag engelsmannen i tennis återigen. 6-4, 6-3. Jämnare än förra gången men jag hade kontroll över matchen på det stora hela.

Ska jag försöka att kröka lite ikväll?

Thursday, January 15, 2009

Charles Bukowski

Författaren Charles Bukowski sa: "94 procent av det jag skriver är sant." 87 procent av det jag skriver är sant. Jag antar att min fantasi är större än Bukowskis.

Lill-lördag

Jag steg upp halv tio och min kropp kändes gammal. Ont i ryggen och nacken men framförallt hälsenan. Ville ligga kvar under mitt varma täcke och slicka mina sår. Men jag och Nate hade planerat squash. Tog en jämrande promenad till squashhallen, bytte långsamt om. Satt och väntade på Nate i tio minuter. Sen ringde han. Jobbförhinder. Jag blev inte arg, jag blev lättad.

Hursomhelst, resten av den här dan blev lök. Hälsade på en kille som vi kan kalla för Daniel, en överklass-slacker med konstnärliga ambitioner. Var hemma hos honom på Kungsholmen, han bor där i en tvåa på 52 kvadrat, mamma är huvudsponsor.

Daniel är känslig och lat, precis som jag och de flesta jag känner. Idag sa han att han trodde sig vara manodepressiv. Då sa jag, ”du lökar hela dan, det är depressivt. Nu är det dags att visa upp det maniska.” Jag var skadeglad och ditchade honom rätt fort.

Vi borde ha druckit alkohol i stället för hans jävla lösviktste. Då hade jag haft mer att skriva om.

Stevie matchas av Tony

http://www.youtube.com/watch?v=LMStRERJNsM&feature=related

Stevie Wonder brukar äta upp sin co-stars varenda gång han sjunger en duett. Men gamlingen Tony Bennett håller fanimej jämna steg med honom i detta framträdande.

Monday, January 12, 2009

Insomnia del 2317

Med risk att jag upprepar mig. The Broke Stringer kan inte sova. Har fått fantastiska sömnpiller av Eva-Lotta, men dem kan jag ju inte använda hela jävla tiden. Så jag skapar. Här och nu. Mitt i natten.

Johan har varit på mig att vi skall göra musik ihop och jag har sagt till honom att det bara är att ta med sig guran och den portabla studion så kör vi. Men det är han som får stå för låttexterna. Jag har komponerat ett mästerepos i mitt liv och den låten hittade jag på när jag var elva. Den hette "Fuck you baby, I love you". När jag berättade det för Johan sa han på rent allvar att det var en bra refräng. Well, det är mitt bästa. Jag tror jag håller mig till pianot.

Det är synd att jag inte får spela piano mitt i natten. Mina tålmodiga grannar skulle tappa tålamodet då. I mitt förra liv var jag en jazzmusiker som spelade live varje natt på klubbar i New York, Istanbul och London.

Nej, det blir inte mer inspirerande än såhär just nu.

Sunday, January 11, 2009

Prince

http://www.dailymotion.com/playlist/xq92o_mariclaire75_prince-s-history/video/x5vyzq_house-shaking_creation

En av mina sju (fyra?) läsare kände inte till Herbie. Inser att jag är en old fart när det kommer till musik. Men Prince känner väl de yngre till trots allt? Världens bästa liveartist en gång i tiden. Versionen av "Girls and Boys" 5:21 in i klippet är sublime.

Confessions of a heavy drinker?

Efter två dagar som eftertraktad (av någon anledning) var det lite back to life idag på söndag. Eva-Lotta ringde vid tolv och höll en ångestmonolog på ungefär en timme. Jag lyssnade och lyckades trycka in ett råd eller två när hon gjorde andningspauser.

Sen, efter en lovande promenad, ballade dagen gradvis ur. Johan ringde och sa eftermiddagsöl och jag sa "ja, EN öl." Så vi gick till ett av Stockholms sunkigaste hak där de hade happy hour, 25 spänn ölen. 25 spänn man, rena nittiotalspriserna, även för happy hour. Klientelet hade en medelålder på 68 år och den enda kvinnan på stället som var ung och snygg var servitrisen. "Vad fan gör en sån ballerina på detta skitställe," tänkte jag. Men hon verkade tuff och behövde inte räddas och jag och Johan vilade våra gubbiga ögon på hennes spänstiga kropp.

Johan drack fem öl, jag drack bara en, men självklart drack vi lite sprit också. Servitrisballerinan rekommenderade Frangelico, hasselnötslikör. Det var sött och gott.

Pizza hos kurden på väg hem. Nu ska jag ta itu med verkligheten, bland annat städa mitt handfat. Så kära läsare, tune in soon så kanske ni får se ett "before and after"-collage på mitt handfat.

Friday, January 9, 2009

The good day part 2

Åkte hem till Tobbe och han hade sparat ett helrör Sambuca for the occasion och det gick vi loss på som två törstiga hyndor.

Tobbe hade tankat hem en klanderfri kopia av "The Wrestler" med Mickey Rourke och vi kollade på den. Vi snackade bort ungefär halva filmen och Tobbe hostade som en astmasjuk kärring och hans cirka åtta mobiltelefoner ringde vid typ fyrtio tillfällen. Trots allt det där fick vi till någon slags tystnad i de mest gripande scenerna och jag bölade vid två tillfällen. Tobbe hade sitt vanliga pokerfejs.

Och min tur fortsatte. Såg Andy Murray klå Roger Federer i Qatar Open och eftersom Roger verkade osportslig vid handskakningen fick jag ett litet rus av skadeglädje. Sen tog jag pendeln tillbaka till stan och lyckades med konststycket att anlända i tid hos mina föräldrar som stod för middagen. Min mor var glad för att jag var punktlig för en gångs skull.

God damn it was a good day! Back to reality i morgon?

Today was a good day

http://www.youtube.com/watch?v=c4RY-eJgHHs

Lyckades sparka mig själv ur sängen halv tio och det visade sig vara a stroke of fortune. Mötte upp en engelsman, who shall remain unnamed, och vi drog ut till Salk-hallen. Tennis, för er som inte vet. Och jag pulveriserade skiten ur snubben.

Jag throat-gaggade honom med min nyinköpta racket och triumferade 6-0, 6-1, 6-3. Engelsmannen, till vardags rätt kaxig och ful i mun, fick gräva djupt i reserverna och gratulera på gentlemannamanéer som man förknippar med hans land och deras usla tennisspelare.

Sen duschade vi och jag gick runt och spände bicepsen och var tre meter lång. Engelsmannens balle såg större ut än min, men det bekom mig inte.

Väl hemkommen njuter jag av lyxproblemet att tvingas välja bland folks erbjudanden eftersom alla vill ha mig just idag. Ron vill ha mig, Tommie vill ha mig, Tobbe vill ha mig, Eva-Lotta vill alltid ha mig, mina föräldrar vill ha mig, Martina vill ha mig. Och din mamma vill ha mig!

Today was a good day, som Ice Cube rappade.

Thursday, January 8, 2009

2009 so far

Jag kände friheten pulsera, från hypothalamus ända ner till lill-tån. Sen gick jag in på mitt lök-jobb och plötsligt kändes allt lökigt. Skymtade Oskar, som jag har spelat tennis med lately, och mindes vårt senaste samtal i duschen efter en match. Jag sade då: "Jag har inte varit på jobbet på länge och jag mår riktigt bra av det." Då sade Oskar: "Samma här, jag har inte varit där på nästan två veckor och jag mår bättre än nånsin." Sen skrattade vi.

Jag är och förblir en knegare som är beroende av inkomster. Jag är och förblir en ganska nice guy som har intellektet men inte hjärtat att blåsa folk på pengar. Så nu sitter jag här och stirrar och tänker "fuck".

Men jag har hälsan i behåll och jag har älskog med era mammor.

Wednesday, January 7, 2009

Freudiansk felsägning?

Träffade Tobbe och Marie och drack sprit. Försökte pitcha min blogg för Marie. Hon sa: "Jag är lite anti-blogg."

Jag sa: "Själv har jag kapitaliserat."

Sen rättade jag mig och sade: "Jag menar kapitulerat."

Tuesday, January 6, 2009

Money, money, money

För första gången på länge känns det som jag kan leva upp till mitt artistnamn Broke Stringer. Jag är inte pank men jag har kasst med pengar och räkningar att betala. Känns lite som en rise and fall-story i miniatyr. Back in the days när jag tjänade mycket pengar brukade jag leka big spender och bjuda flott. Självklart borde jag ha sparat inför tuffare tider. Det märkliga är att vissa jag känner verkar finna det helt normalt att jag förblir sugar daddy. Well folks, 2009 måste jag leva snålare. Jag kommer dessutom att hustla er alla, you fucking freeloaders. Jag är inte det minsta bitter...

Börjar få ordning på alla kvitton och papper och ikväll gör jag en rejäl inbetalning till Skatteverket. Sen ska jag ställa mig på Drottninggatan och sjunga "Brother, can you spare a dime?", alternativt blåsa ett storföretag på stora summor.

http://www.youtube.com/watch?v=a2LFVWBmoiw

I år hade Bill Evans fyllt 80 år om han hade varit vid liv. Rest in peace, Bill. När du spelade som vackrast var du untouchable.

Monday, January 5, 2009

Ännu en kass Michael Jackson-imitatör

http://www.youtube.com/watch?v=S-HidjM1sg4&feature=related

Alla har väl sett och skrattat åt Valentina Hassan som framförde "Ken Lee" i bulgariska Idol. Men hon var ju fan ett musikalisk geni jämte den här Michael Jackson-imitatören! Killen har NOLL rytm. Kolla in hans framförande av "Bad" cirka 45 sekunder in i klippet. He's bad alright...

Sunday, January 4, 2009

Tennisens Persbrandt

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21318&a=1361926&lid=puff_1361929&lpos=rubrik

Jag har alltid tyckt att Marat Safin är tennisens Persbrandt. Han har ett liknande utseende och är ungefär lika lång som vår stora aktör. Men framförallt har Safin temperament. Att se ryssen spela när han har en dålig dag är lika underhållande som den ilsknaste Gunvald Larsson-monologen.

Och nu har mister Safin tydligen hamnat i slagsmål. Det har väl Persbrandt också gjort nån gång?

Saturday, January 3, 2009

Herbie comes to rescue

Kunde inte sova i vanlig ordning. Försökte verkligen, gick och la mig runt tolv, men det gick inget vidare. Så det blev en YouTube-natt som heter duga. Självklart letade jag efter nya prylar med Herbie Hancock, men jag gjorde inga stora nya upptäckter.

Men det blev en fin trip down memory lane med det här klippet. Det finns bara en Herbie!

http://www.youtube.com/watch?v=fURS07axPfc&feature=related

Herbie har sagt att back in the days när han gick i plugget så lyssnade "all the cool kids" på jazz. "I never became cool, but I learned how to play jazz."

Helt sant. Som klippet illustrerar är Herbie en alldeles för glad och lekfull snubbe (med Steve Urkel-brillor) för att kallas cool. Cool är däremot trions basist Ron Carter - lugn, välklädd, lite humorfri, low-key. Snubben håller ihop låten med sina exakta bass lines medan Herbie och trummisen Billy Cobham har lekstuga. I love these guys!

Thursday, January 1, 2009

Herbie & Chick

http://www.youtube.com/watch?v=eTGwPYWfZiA&feature=related

Om hela detta år blir sugigt så kan jag ändå alltid trösta mig med Herbie Hancocks musik! Mannen är ett geni. I klippet ovan spelar han en duett med Chick Corea, en av få pianister av samma kaliber.

2009 är här

Nyårsafton blev faktiskt riktigt lyckat. Vi var hemma hos Johan (a.k.a Johnny Turban), som lekte Jamie Oliver och lagade grym mat. Själv stod jag för vinet, hade köpt fyra flaskor. De gick åt fort. Lyckligtvis hade Johan sprit i överflöd i sitt hem så det blev Irish cream, vodka spetsat med turkpeppar, rysk fusk-champagne och öl till halv fem på morgonen.

Tolvslaget tillbringade vi framför teven och såg mister Malmsjö ropa in 2009 med dramatiska gester. Sen skulle vi ut och kolla fyrverkerier vid Vanadislunden, men det var självklart slut när vi äntligen hade masat iväg rövarna våra. Tobbe och Marie sa "hej då, vi åker hem och knullar nu", så då var det bara Johan och jag kvar.

Väl tillbaka i Johans pad så plockade han fram ett spel som hette tutt-memory. Som barndomsspelet memory fast med foton på nakna lökar. Johans samling av sexhumorprylar känns oändlig. Spelet visade sig dock vara alltför svårt för oss båda så det blev shot race i stället.

Jag var vis nog att mest dricka sprit och vitt vin under kvällens gång. Så nu kan jag stolt säga att detta år inte inleds med baksmälla.