Ett gammalt Prince-klipp som jag gillar

Inte en chans att jag röstar på sossarna i år

Mitt hjärta sitter till vänster, både i kroppen och i själen.

Men vad fan. Jag kan inte rösta på sossarna i år.

"Man röstar ju inte partiledaren, man röstar på partiet," fick jag höra av en brud who shall remain unnamed.

Visst har tjejen en poäng. Men jag kan inte titta bort från det faktum att sossarna låter sig ledas av ett fullblods-lame-o som Mona Sahlin. Hennes argument känns uttjatade och inte speciellt genomtänkta, och hon darrar på rösten när hon möter Reinfeldt i debatter. Här är det senaste exemplet.

Men det är klart, alla möter väl sin överman eller överkvinna någon gång i livet. Sahlin kanske har svårt för just Fredrik Reinfeldt som motståndare, hon kanske rentav är rädd för honom?

Update

Kära läsare,

Jag har haft semester i snart två veckor nu. Jag har tittat på teve, fikat och läst. Har inte haft råd att åka iväg någonstans. Det har pissat ned fast det har vänt idag då det varit sol så jag ska försöka att bada lite och vara lite somrig. Eva-Lotta har räddat mig från fullständig tristess genom att tvinga mig att titta på Six Feet Under och spela mobilspel. Mina andra vänner skiner med sin frånvaro, de flesta av dem är ju lame med sina fruar och sambos och vill aldrig komma och agera hovnarrar åt mig.

Har precis sett klart första säsongen av The Wire som helt klar levde upp till sitt goda rykte.

Fuck you, hejdå!

Hello New York and Kee Runah

I'm all by myself at work. All my colleagues are out, so in theory I could pull a handtralla at my desk. But there's not much here to get the fantasizing going. So I'll just stick to work. Still have a lot do. Later!

Fotboll, mister Birro, und so weiter....

Två av mina mer belevade vänner heter Eva-Lotta och Robert. De senaste dagarna i fotbolls-vm får mig att tänka på dem. Robert, en pålitlig gentleman som sällan yttrar obsceniteter, förvandlas till ett monster så fort det italienska fotbollslandslaget kommer på tal. Så han var givetvis i sitt mest skadeglada esse häromdagen då Italien åkt ur gruppspelet. Mycket rasism, sexism och homofobi i hans eldiga meningar - I love it!

Kopplingen till Eva-Lotta är lite mer långsökt. Men idag blev England robbad på ett mål mot Tyskland, vilket förstås utlöst ramaskri i medierna world-wide. En som snabbt har varit framme och kommenterat är förstås pretto-mästaren Markus Birro, som inte kan låta bli att sätta in det hela i ett mänskligt perspektiv. Ingen retar Eva-Lotta mer än Birro, utom möjligtvis Paolo Roberto. Och Birro och Roberto är ju bägge låtsas-italienare, slår det mig...

Abbas nya silldesign till sommar...

...löd en rubrik i mailutskicket från Resumé. Jag trodde först, helt allvarligt, att artikeln skulle handla om Mahmoud Abbas. Silly me.

Dagens sanning

Eva-Lotta ska låta som Malena Ernman i fortsättningen.

Min blogg är snart dödsförklarad

Jag kompromissar inte.

En liten tribute till Prince

Häromdagen fyllde Prince år (sjunde juni). 52 är väl ingen signifikativ siffra när det kommer till födelsedagar, men jag tar ändå tillfället i akt att göra en liten YouTube-tribute till världshistoriens största liveartist (Michael Jackson, James Brown och U2 fär faktiskt ursäkta). Nedan följer ett par fucking amazing performances from the man who used to call himself The Artist. Att han har blivit en borgare som bevakar sina rättigheter som en hök these days uppmanar bara ännu mer till denna embreachment of rights - gjorda av en kille som till vardags tycker att Spotify är en pissuppfinning sett till artisters intressen...

I'm still here

...men mina kreationer blir färre och färre. Detta forum känns väldigt avlägset. Jobbar med webben hela dagen och då är denna blogg inte det första jag tänker på när jag kommer hem. Men en vacker dag får jag en snilleblixt här...

Hur många läsare har jag nuförtiden?

Kan ni lämna kommentarer era cunts? Ge mig anledning att skriva här.

My job

Fika, möte, fika, möte, fika, möte. Fika. Möte.

For my American Googler friend

Okay, so at my new job I'm basically hired to showcase everything that's good with this country. And there's a lot of great things to say, I wouldn't be doing this job otherwise.
But for once, I want to bring up an incident that I think describes us in a less flattering way. You tell me if I'm generalising.
Today, I went to have lunch at an "Irish" pub in the Old Town with five colleagues. It took half an hour to get the food. I complained to the staff after 20 minutes of waiting, and the waiter replied, "You can't expect us to deliver as quickly as McDonald's."
And my colleagues were all such a complete bunch of wusses and said they hadn't noticed how long we'd been waiting, they had been so busy talking.
Bad service meets fear of conflict... In the States anyone sane would have complained, but then again, you rarely have to wait long for food there.
What's your take, mister Hunt?

När tröttnar den här mannen på sig själv?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6598911.ab

Times are a changin'

http://www.youtube.com/watch?v=LzuUYT1miS4

Jag är inte sportjournalist till yrket längre och mitt frilansande kommer att skäras ned till ytterst sporadiskt i och med att jag påbörjar ett myndighetsjobb på måndag.

Men varumärket Broke Stringer är ju väl inarbetat (under min storhetsperiod hade jag säkert ett tiotal läsare...) och det är ett fantastiskt catchy artistnamn, so the Broke Stringer shall remain.

Så inget name change, det är ändå bara Prince som kommer undan med sånt. Däremot lär innehållet på denna sida förändras. Eftersom jag kommer att läsa avsevärt mindre om sport och titta mindre sport så är det väl en fair gissning att jag kommer att skriva mindre om sport här.

Not that you guys care. Skriver det här mer som något slags mission statement.

Nu blir det mer kultur, mer bajsnödighet och mer obskyr jazz! Check out Magnus Lindgren above, en av få snubbar som lever upp till detta överhypade rykte som svensk jazz åtnjuter.

I am the original old fart

Twitter - boring. Blogs - boring i nio fall av tio. Facebook - bra idé men utnyttjas av de flesta på ett helt fantastiskt IQ-befriat sätt. Google - lägger inte av förrän de har byggt upp en diktatur som regerar över hela världen. Internetlösningar - jo, en och annan lösning är ju faktiskt en lösning, men inte fan får folk mer uträttat idag än för tjugo år sedan? Spotify - om jag var en etablerad artist skulle jag be dem suga min pung. Pirate Bay - the original gangsters (var god läs - ingen komplimang). Iphone - flinar jag åt så länge jag inte äger en själv.

Just nu är jag oslagbar

Eva-Lotta vill att jag skall börja skriva om henne igen, så here we go again...

I söndags pulveriserade jag både henne och Dan i Trivial Pursuit. Tidigare på dagen spöade jag Mattias i squash och bröt äntligen hans winning streak mot mig. Minns ej om han hade tagit två eller tre raka segrar mot mig, men jag tror att jag fortfarande har plusstatistik.

Fuck you, hejdå!

Sista dagen på jobbet

Helt otroligt. Efter drygt åtta år på samma arbetsplats är det dags att gå vidare.

Om två veckor är det slut på det bekväma frilanslivet med sovmorgnar. Hello nine to five! Blir jag officiellt vuxen då, vid 33 års ålder? I hope so.