Onekligen ett tag sen jag skrev något ordentligt här. Eller något, period.
Funderar lite på min bristande aktivitet här. Är inte i världens bästa form och på nåt sätt är min frånvaro på Broke Stringer ett tecken på det. 9 till 5 har gjort mig till en trött arbetande average dude. Verkligheten har kommit ikapp mig. Det sista jag tänker på att göra när jag kommer hem är att skriva här. Men så var jag inne här idag och såg att Eva-Lotta hade lämnat en kommentar för inte så länge sedan. Och blev alldeles rörd.
Jag gjorde av med ganska mycket energi här förr. Skrev om all tänkbar skit och trodde att det var makalöst. Denna energi och hybris finns inte längre. Men den kanske kommer tillbaka när jag blir arbetslös slash frilansare slash tar ett skitjobb. När jag får tillbaka friheten att styra över min dag och får sova så länge jag vill (sällan längre än till kl 9, men ändå) och bestämma mig för att lira tennis mitt på dan och så vidare.
Nu ska jag inte romantisera kring det förflutna allt för mycket. Inte minst Eva-Lotta kan påminna mig om att mitt liv för cirka två och ett halvt år sedan inte alltid var så muntert. Men nog hade jag mer ork över för mina passioner då. Läste mer, sportade mer, spelade mer piano. Dejtade mer. Och skrev mer här.
Som saker och ting ser ut nu så har jag ingen anställning fr o m 1:a januari 2012. Blandade känslor kring detta. Kommer att sakna den regelbundna inkomsten, friskvårdsbidraget, den betalda semestern, samt vissa arbetsuppgifter och vissa kollegor. Kommer inte att sakna alla möten fyllda med talkers.
Slutknorr på all of this - things come and go, men Eva-Lotta består! Big thumbs up for you.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Mycket romantik (ylande ballader, pianosolon, jinglar, dansmoves m.m) har du överöst mig med genom åren som passerat. Men detta inlägg kvalar nog in på en första plats. Du ska se att du finner ett givande jobb. Viktigt att minnas att man inte ÄR sitt jobb. Det är ju bara det som gör att man har pengar till brödfödan.
<3
Post a Comment