Två av mina mer belevade vänner heter Eva-Lotta och Robert. De senaste dagarna i fotbolls-vm får mig att tänka på dem. Robert, en pålitlig gentleman som sällan yttrar obsceniteter, förvandlas till ett monster så fort det italienska fotbollslandslaget kommer på tal. Så han var givetvis i sitt mest skadeglada esse häromdagen då Italien åkt ur gruppspelet. Mycket rasism, sexism och homofobi i hans eldiga meningar - I love it!
Kopplingen till Eva-Lotta är lite mer långsökt. Men idag blev England robbad på ett mål mot Tyskland, vilket förstås utlöst ramaskri i medierna world-wide. En som snabbt har varit framme och kommenterat är förstås pretto-mästaren Markus Birro, som inte kan låta bli att sätta in det hela i ett mänskligt perspektiv. Ingen retar Eva-Lotta mer än Birro, utom möjligtvis Paolo Roberto. Och Birro och Roberto är ju bägge låtsas-italienare, slår det mig...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Förutom dig finns Birro alltid på min näthinna innan jag somnar.. :-P
you are the one and only....
Fourteen blogpost´s this year.
Are you gonna give us something more this summer? :-D
Dear New Yorker and Eva-Lotta,
I am very moved by the devotion from my two remaining fans (maybe there are one or two others, but they never leave any comments so they don't really count).
The problem is, at work I'm in front of the computer all day long and when I get home I'm usually in the mood for something else. Back in the days when I was a stringer, I had plenty of spare time and plenty of energy to do lots of nonsense, which sort of made up the core of this blog.
Now I'm state-employed with responsibilities, which is about as un-Charles Bukowski as it gets. Not much to write about.
Will there be more? I sure as hell will try to. Keep your eyes open, and one day maybe there'll be a "supplies", like the Chinese dude said...
Post a Comment