Freddie kom hem till mig i förrgår, dan före midsommar, och jag serverade gravad lax med en italienskt influerad tomatsallad. Vi drack vitt vin. Camembert. Kaffe med kaka. Inget dessetvin, för det tyckte jag var homosexuellt. Klassisk musik.
"Såhär mycket har jag aldrig ansträngt för en brud," sa jag.
"Se det hela som övning," svarade Fredrik.
"Okay, får jag öva på dig i bingen sen då?" replikerade jag och skrattade högt så att det ekade och Freddie skrattade nervöst, inte helt omedveten om vilket nutcase jag är....
Vi pratade om målarna Van Gogh, Matisse, Picasso och Auguste Renoir och hans lika begåvade son Jean Renoir, filmregissör, och författaren Stendahl och kompositörerna Mozart, Vivaldi, Stravinsky, Grieg och Pärt.
Vinet vi drack var en Chardonnay, en liten skönhetsfläck måste jag erkänna, men det var Freddie som hade tagit med sig den så jag tog detaljen med en klackspark.
Vi avslutade kvällen med att recitera ur Björn Ranelid-romaner för varandra, ackompanjerade av Bachs Goldberg-variationer, framförda av Glenn Gould, vem annars.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Låter flott. Men det enda jag minns är hur du serverade den färdigpaketerade laxen med samma bäst före datum som din humor och hur alla dina hjärnceller försvann när du uttalade "oj", när du insåg att du inte hade någon mjölk till kaffet. Resten av kvällen gick till att förklara att Van gogh och Rembrandt inte var polare, som du trodde, utan att de levde under olika århundraden, men det var charmigt hur du försökte leka bildad till den sega laxen. Men vinet var gott. /Fredrik
Hårda ord. Du låter nästan lite arg??
Post a Comment