Dan och jag gick på en fantastisk konsert på Fasching i fredags. Den mångsidige saxofonisten Magnus Lindgren hade satt ihop ett band som spelade brasse-jazz, med bland annat fyra slagverkare, två av vilka var värsta pumorna. Magnum Coltrane Price lirade bas och sjöng lite också och hela bandet svängde som FAN! Marie Fredriksson satt i publiken och såg fett malplacerad ut.
Såhär låter bandet:
http://www.youtube.com/watch?v=KCyLtJPo_tc
Efter giget gick jag fram och snackade lite med Magnum, som höll en fantastisk monolog om hur fel fildelning är och vi var löjligt överens och bondade som fan. Vi pratade lite om Prince också innan två värsta pangbrudarna kom fram och började chatta med Magnum. Jag sa: "Musicians get all the ladies". Då sa Magnum lite förvånande: "Nej mannen, kockarna get all the ladies".
Då sa jag: "Aha. Respect the kock". Brudarna skrattade. Och sen gick jag hem med brudarna och hade vild ohämmad sex hela natten. Nej, jag skojar bara.
Sen försvann Magnum i periferin och the ack så connectade Dan introducerade mig för sångerskan Emilia som var charmig och ladylike och var där med vad vi tror var hennes pojkvän, en tysk jazztrumpetare.
Fasching stylade om och drog igång värsta discot med två suveräna DJ's som spelade West Coast funk. Will Rock hette en av dem, minns inte den andra snubbens artistnamn. Och så on top of this äntrar min barndomsvän Eye N' I scenen och pumpar upp hela crowdet med den där säregna energin som bara han besitter.
Hela Stockholms breakdance-elit var på plats och jag fick acceptera att jag inte var Fred Astaire i sammanhanget. Men jag var lycklig och mina bekymmer var inlåsta i min lägenhet med utegångsförbud.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment