Satt framför datorn och slet med ett översättningsjobb när Sandra, den finaste kexet på Lök-Företaget, serverade mig en take away latte. Bara sådär, en fin gest utan att jag frågade om det. Och den var med en sockerbit i som hon hade rört om clockwise. Hon hade observerat mig under mitt senaste raseriutbrott som Olle fick utstå och hon hade lärt sig av hans misstag.
Jag blev rörd till tårar och funderade på att fria till henne och fråga om hon ville föda mina barn och flytta ut på landet med mig till ett flott radhus mitt i fucking nowhere, med betoning på fucking.
Hon hade god kvinnlig intuition och utförde det hela med ett blygt leende. Patriarken i mig var nöjd och arbetet kunde fortgå.
Jag har satt hela min arbetsplats i skräck genom att spöa alla i tennis, kräva att få kaffet serverat och ställa till scener om kaffet inte är fulländat. Jag har spridit ut mina svettiga träningskläder all over the place och ingen har något att invända. Nu är det bara lönen som måste dubblas, sen är jag nöjd.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Om du hade friat till Sandra hade hon knappast kunnat säga nej.
Det måste vara den största ynnest för vilken kvinna som helst att få förädla din säd.
Post a Comment