Jag steg upp halv tio och min kropp kändes gammal. Ont i ryggen och nacken men framförallt hälsenan. Ville ligga kvar under mitt varma täcke och slicka mina sår. Men jag och Nate hade planerat squash. Tog en jämrande promenad till squashhallen, bytte långsamt om. Satt och väntade på Nate i tio minuter. Sen ringde han. Jobbförhinder. Jag blev inte arg, jag blev lättad.
Hursomhelst, resten av den här dan blev lök. Hälsade på en kille som vi kan kalla för Daniel, en överklass-slacker med konstnärliga ambitioner. Var hemma hos honom på Kungsholmen, han bor där i en tvåa på 52 kvadrat, mamma är huvudsponsor.
Daniel är känslig och lat, precis som jag och de flesta jag känner. Idag sa han att han trodde sig vara manodepressiv. Då sa jag, ”du lökar hela dan, det är depressivt. Nu är det dags att visa upp det maniska.” Jag var skadeglad och ditchade honom rätt fort.
Vi borde ha druckit alkohol i stället för hans jävla lösviktste. Då hade jag haft mer att skriva om.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment