Jag kanske blir tvungen att be skattmasens dotter om hjälp trots allt. Idag fick jag ett jävla skambud från Företaget och de vill att jag skall jobba för en skitsumma i dessa finanskristider. "Fuck you, outsourca mitt jobb till Indien i stället!" tänkte jag. Men jag behöver pengarna, mer än nånsin. Jag kunde inte bara pissa på cheferna och självmordsbomba hela stället, då hade jag fått sparken och fängelse.
Idag önskar jag: 1) att jag bodde i en billig hyresrätt 2) att jag sparat en rejäl summa av de pengarna jag tjänat under de senaste tre åren.
Nära slutet på filmen Wall Street, precis innan Charlie Sheen får reda på att allt har skitit sig, säger hans boss nåt i stil med: "When a man stares at the gutter and sees himself, that's when he finds his character." Vet inte om jag speglar mig själv i the gutter än. Men om jag gör det, är detta vändpunkten då?
När man står på toppen, då åker man taxi när man känner för det, äter ute, bjuder flådigt. Tar privatlektioner i squash, lever för stunden, lånar pengar till sina polare, de man i smyg skrattar åt för att de är så oseriösa att de inte kan sköta sin ekonomi. Eller "man", jag gjorde det.
Rob the Bookie skall nu utreda mina finanser och jag har motvilligt gått med på att träffas på hans sida av stan, fucking Västerhaninge. Förr blev det taxi dit (de få gånger vi träffades där), nu blir det pendel.
Han kommer säkert att lugna mig lite grann. Back in 2003 när jag var ny och hade sunkat med skatteinbetalningarna så sa Rob, "Ta det lugnt. Det löser sig, du får dricka lite mindre caffe latte i ett halvår." Den här gången får han väl säga "Laga din egen mat, åk kommunalt, stanna hemma på fredag och lördag." Hemmakväll med SVT, jippi. Let's Dance. När man får betalt som en svenne, då blir man en svenne eftersom man tvingas leva som en svenne.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment