Money, money, money

För första gången på länge känns det som jag kan leva upp till mitt artistnamn Broke Stringer. Jag är inte pank men jag har kasst med pengar och räkningar att betala. Känns lite som en rise and fall-story i miniatyr. Back in the days när jag tjänade mycket pengar brukade jag leka big spender och bjuda flott. Självklart borde jag ha sparat inför tuffare tider. Det märkliga är att vissa jag känner verkar finna det helt normalt att jag förblir sugar daddy. Well folks, 2009 måste jag leva snålare. Jag kommer dessutom att hustla er alla, you fucking freeloaders. Jag är inte det minsta bitter...

Börjar få ordning på alla kvitton och papper och ikväll gör jag en rejäl inbetalning till Skatteverket. Sen ska jag ställa mig på Drottninggatan och sjunga "Brother, can you spare a dime?", alternativt blåsa ett storföretag på stora summor.

http://www.youtube.com/watch?v=a2LFVWBmoiw

I år hade Bill Evans fyllt 80 år om han hade varit vid liv. Rest in peace, Bill. När du spelade som vackrast var du untouchable.